Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Franska Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo,

Jag råkade av händelse stöta på din websida och, då jag läst några olika inlägg här och där, så blev jag imponerad över djupet på de svar du ger, ditt tålamod och din finkänslighet som du visar då du besvarar frågor från oss unga. Jag har alltid tänkt att inget händer av en slump så jag nu tar jag tillfället i akt och förmedlar några av de tvivel jag har. 

Jag är en flicka, 20 år gammal, i två år har jag varit förlovad med en pojke i min egen ålder, som jag älskar gränslöst. Det band som knyter oss samman är otroligt starkt och speciellt. Han har många underbara personliga egenskaper som jag alltid sökt efter hos en man och som jag aldrig trodde att jag skulle hitta hos någon. Vi har samma värderingar, och vi vill, så snart som det blir möjligt, gifta oss och bilda familj. Vi båda tycker om att tala om framtiden och föreställer oss den som gemensam, vi två ska vara tillsammans för alltid. Vi är båda två troende, vi praktiserar vår tro, och vi tillhör samma församling. Jag måste nog tillstå att min pojkväns tro är starkare än min, den är nog djupare förankrad. Han växte upp i en “traditionell” familj,och det gav honom ädla värderingar, detta är värderingar som även jag delar, för det mesta. Även jag kommer från en kristen familj,  en familj som alltid har framhävt Jesus och hans lära, men jag syndar och jag tvivlar. Ibland känns det svårt att vara helt och fullt övertygad om ett “liv efter döden”, jag är rädd för att det är en dröm, en illusion…..Oavsett, tack vare stödet från min pojkvän, så stärks min tro så sakteliga även om det går upp och ned. 

För att komma till skott. Min pojkvän och jag har bestämt oss för att inte ha sexuellt umgänge, samlag, före äktenskapet, men detta är mer hans val än mitt.

Trots att jag är kristen, har jag aldrig helt och fullt förstått och varit överens med den katolska kyrkans lära om sexualmoral. Jag har alltid ansett att var och en är född fri, äger sin egen kropp och har rätt att bruka den efter behag. 

Kristen sexualmoral upplevde jag som förtryckande, avsedd att späka människan men också för att den kväver naturlig energi. Med anledning av detta så uppfattade jag i början av vår relation min pojkväns beslut att förbli oskuld som själviskt, jag kunde inte förstå meningen med det och jag avundades den frihet som många av våra jämnåriga har vilka redan lever som om de är man och hustru, exempelvis delar bostad under studietiden, rester på semestrar ihop (vilket även jag och min pojkvän skulle vilja göra men som våra föräldrar inte tillåter, eftersom de anser att det är omoraliskt att två ogifta delar hotellrum). 

Över tid så har min pojkvän och jag samtalat länge och väl ( min pojkvän har en underbar gåva, han kan lyssna och förstår mig på djupet) och jag har total ändrat uppfattning i många frågor: jag har insett att hans kärlek till mig är stor och ädel, liksom att han visar mig och min kropp stor respekt).  

Jag har tidigare nämnt att vi inte har fullbordat samlag, men det innebär inte att vi avstår från att experimentera med vår sexualitet på andra vis…. Jag ber om ursäkt för den här avvikelsen från frågan, nu  ska jag dock återvända till ämnet. 

Jag ser hur andra par agerar och det får mig att må dåligt, eftersom att när andra kan leva ut sin passion i lugn och ro utan några gränser, så måste vi hela tiden leva med en känsla av skam och en känsla av att  begå en synd när vi är intima. 

Det faktum att då inte kunna ta emot Kristi kropp, det heliga sakramentet, gör mig ledsen och det får mig ur balans, jag känner mig splittrad mellan vad jag vill och mina principer, det som är att ha två personligheter.  Trots allt, så känns det inte som om jag kan ändra något, eftersom jag inte kan undvara passionen i vår relation. Jag tycker inte att det är rätt att gifta dig i blindo, utan att veta något om den andres kropp och utan att veta något om hur du kan tillfredsställa den person som du älskar…….Min pojkvän och jag har skaffat oss god självkontroll, och det gör att vi bara agerar upp till en gräns efter vilken situationen annars skulle bli ohanterlig: vi är som två personer som lutar oss ut över kanten till en ravin och sedan drar oss tillbaka i sista sekunden innan vi faller ned i avgrunden. 

Med det sagt, så inser jag att jag måste arbeta med min tro och jag behöver få många tankar och idéer ut ur mitt huvud, både för att jag vill vara fast i min övertygelse och även för att hindra mig själv från att ta fel väg. 

Jag vet att du har diskuterat detta ämne flera gånger, men jag vore tacksam om du kunde svara mig.

I grund och botten, så skulle jag vilja fråga dig hur jag kan lära mig att älska mer enligt Jesus Kristus predikningar, hur kan jag ändra min relation, så att jag kan vara helt nöjd och tillfredsställd – även utan att leva ut den passionen jag berättade om…

Jag tackar dig på förhand för den tid som du kommer att ägna åt min fråga och mig.

Med vänliga hälsningar

________________________________________________________________________

Prästens svar

Kära du,

1. Du har nog inte läst de svar som jag tidigare har gett beträffande föräktenskapligt sexuellt samliv liksom andra orena handlingar.  Du kan använda sökrutan på websidan och skriva in “föräktenskapliga” relationer så kommer du att finna många svar.

Jag kommer inte att argumentera mot allt det du skriver. Jag skulle isåfall riskera att trötta ut mig men också att upprepa det jag redan sagt tusentals gånger. 

Istället kommer jag att begränsa mig till att understryka några basala missuppfattningar. 

2. Den största missuppfattningen är att se kroppen och sexualiteten som om den är din egen, som du kan hantera efter eget önskemål. Det är en allmänt utbredd uppfattning. Men den är felaktig.  

Kroppen som vi lever i är inte vår egen. Vi har inte skapat den, inte heller gavs den till oss för att användas efter egen vilja. 

Självklart så instämmer du i att du själv inte hade förmåga att skapa din egen kropp och att du måste lyda många lagar, även om du inte vill. Exempelvis, så måste du äta om du vill leva. Framförallt så måste du andas om du vill leva. Detta gäller även för andra handlingar.

Psaltaren, psalm 100:3 i den latinska versionen påminner oss om denna sanning:  “Scitote quoniam Dominus ipse est Deus; ipse fecit nos, et non ipsi nos ”(Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans”). Den italienska likväl den svenska är mycket tydliga: “han har gjort oss och vi är hans”.

Sankt Paulus skriver: “Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva”(Första Korintierbrevet 6:19).

I ditt mail som du har sänt till mig så känns det som att det är du som är i centrum, och endast du. Gud är något perifiert. Som om inte det är genom honom, som vi varje ögonblick “existerar, och får energi och liv”. 

3. Det andra som du glömmer, och det är allvarligt, är meningen med livet, själva grunden för det gudomliga: heligheten. Detta tycks inte vara med i ditt resonemang. Men sexualitet och förmågan att kunna älska gavs till oss för just detta syfte.  ”allt är skapat genom honom och till honom” (Kolosserbrevet 1:16).

Utan ett perspektiv som detta, så blir Guds lag förvrängd och kan läsas med helt andra ögon än det som förväntas av Gud. Hans lag baseras i allt väsentligt på frihet. Men det är en inre frihet, som gör det möjligt att växa inombords och kunna förenas med Gud.    

Det är inte en fråga om en kamp för att lyda, utan det är genom en inre oavhängig frihet som får kroppen att göra det vi önskar. 

4. Ett tredje misstaget som kan urskiljas i ditt mail är att sann kärlek blandas samman med passion. Gud har gett oss passion. Och vi är skyldiga honom ett tack då passionen är en sporre till mycket. Om den saknades skulle vi vara som robotar, utan glöd. Men i ljuset av detta så kan det inte själva anledningen till att vara tillsammans baseras på att tillfredsställa en passion, då den uppstår. Om så är fallet så älskar man sig självt, sin egen tillfredsställelse.

Det är inte så man lär sig att älska, att lyssna, att tjäna, att ägna sig åt andra både i goda och svåra tider. 

Jag tänker på Moder Theresa från Calcutta som sade: ”Jag lärde mig att älska enbart från Gud”.

I ditt fall, liksom många andras, är det olyckligtvis så att man inte tycks utgå från det man lär sig från Gud.  För alltför många är kärlek, att älska , detsamma som att slaviskt följa sina instinkter.  

Under förlovningen är syftet att lära sig att behärska instinkterna för utan kontroll blir vare sig äktenskapet eller familjen långlivad.

5. Ditt sista misstag är att eftersträva vad andra gör, de som tycks leva ett friare liv.

Ja, de är kanske friare på ytan då de gör precis som de önskar för stunden.

Men är de friare på inuti? 

Jesus menade inte det. Utan istället fäste han vår uppmärksamhet på hur vi vilseleds av vår motståndare. Han sade: “Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden”(Johannesevangeliet 8:34).

Uttrycket ”sannerligen, jag säger eder” kan bytas ut till “jag lovar er”.

Men det kan även ersättas med “jag lovar er bestämt”. 

Vår motståndare säger, “Nej, dina ögon skall öppnas och du skall bli som Gud” såsom han sade till vår förfader. Vi vet ju vad som skedde när deras ögon öppnades: de befann sig vara tomma, fattiga, eländiga och utan förmåga att kunna kommunicera med varandra.

6. Jag tror att jag har varit tydlig och klar. 

I grund och botten, själva kärnan är att du inte skall sätta dig och dina tankar i centrum: utan där skall Gud vara, där skall Jesus vara. 

Det basala problemet är inte vad som är tillåtet eller tillåtet (även om det har betydelse, för i din vardag behöver du vägledning – exempelvis som i trafiken där vägmärken behövs) utan att inse att det kristna livet, engagemanget , ger en annan utgångspunkt, en annan verklighet och hänvisar till en annan kärlek. 

Framförallt så avslöjar den kristna kärleken den andre, den vi blev kära i och den påminner oss om förälskelsen, och den driver oss att leva i samklang och intimitet.

7. Det är av dessa skäl som förlovade kristna par, som har kommit till insikt om dessa ting och som lever efter detta, känner ett behov av att skydda sin kärlek, av att hålla den ren och fri från det som kan förfalska kärleken.

De är på så vis nöjda med att leva enligt Guds bud eftersom det hjälper dem att stärka kärleken. Och på samma vis hjälper det dem att älska varandra på ett sant och heligt vis. Och på grund av detta, på ett evigt vis, precis som var pojkvän önskar.

Tack till dig för att ditt mail gav mig möjlighet att ytterligare diskutera och vidga mina reflektioner liksom dess ultimata betydelse.

Jag önskar dig allt gott och kommer ihåg dig inför Herren och välsignar dig.  

Fader Angelo