Fråga

Käre Fader Angelo,

Finns det ett spann för vad som är “lämpligt” beträffande själamässor? Det vill säga, hur många år bör man ( är det med andra ord lämpligt, rekommenderas det, önskvärt, tillrådligt) att låta fira mässa, själamässa, med intention för den avlidna? Möjligen skulle vi istället för att fokusera på många års lopp istället tala om  antal själamässor, för man kan ju låta fira 50 själamässor, en för vart år under 50 år, det vill säga en vart år under årens lopp (kanske på årsdagen) eller så kan man kanske koncentrera dem till en gång i månaden under 4 år? 

Självfallet så är begreppet  “lämplig period” väldigt subjektivt  och det beror på hur känslosam man är i familjen liksom religiositeten, men oavsett – finns det en tidsram som kan anses som kan anses vara rimlig? Exempelvis: min far har nu varit död i nästan 30 år och min mor låter fira själamässa för honom ( åtminstone 2 gånger per år), detsamma för mor- och farföräldrarna, som avled för mer än 35 år sedan. Då firades den latinska mässan men jag är inte så fokuserad på just om den är på latin. 

Men jag skulle bara vilja förstå bättre, om eller när det blir min tur, hur länge själamässor bör firas. Med andra ord, kommer det till en punkt då man kan anse att det inte finns behov av fler själamässor för en person? Jag vet att de inte skulle vara bortkastade, förgäves, eftersom de även gynnar andra själar. Oavsett, så är det en sak att tillägna mässor till en viss person, att önska att de skall gagna henne eller honom, och en annan att veta att de firas för de bortglömda eller sällan ihågkomna ( jag uppskattar även detta). Begär jag för mycket? Eller efterfrågar jag Guds plan, att veta när han har förlåtit nära och kära?  

Det är ju självfallet så att, om du har nåden att överleva de du älskar under många år, så har du även lång tid att tänka på dem och att låta fira själamässor för dem, men om Guds plan är annorlunda, så kanske jag lämnar denna värld fylld av ånger över att inte ha gjort nog för mina nära och kära? 

Tack.

John

Prästens svar 

Käre John,

1. på samma vis som det inte finns någon gräns för mycket man kan älska föräldrar, nära och kära, så finns det ingen gräns för hur länge man kan komma ihåg dem efter det att de har gått bort. 

Det har nu gått 35 år sedan dina far- och morföräldrar avled. Men för dina föräldrar är minnet av dem fortsatt starkt. De kan inte glömma den som älskat dem så mycket och som uppoffrat mycket för dem när de var i livet.

Jag förstår deras känslor helt och fullt: de kan inte låta årsdagen för deras död passera utan att känna att de önskar göra något för dem i sin tur.

Genom att låta fira en själamässa, så vet vi att de kan ta del av den största gåvan: Jesus Kristus själv, hans offer vilket är den största gåvan så att alla deras synder kan raderas ut. 

2. Du menar att:  efter 35 år så behöver de inte längre vår omsorg och våra förböner. Vi hoppas att det är på så vis, men vi vet inte. Därför är det rätt och riktigt att göra vad vi känner är vår plikt. 

3. Skulle det vara bättre att fira alla själamässor direkt istället för att sprida ut dem över en längre tidsperiod? 

Nej, jag tror att dina föräldrar hanterar det på rätt sätt. Först och främst för att de på så vis håller minnet vid liv hela tiden och tacksamheten lever kvar. Dessutom så behöver gemenskapen förnyas. Slutligen, vid reningen av synd så räknar Gud med att offer skall ske i framtiden. Sankt Peter säger att “för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag” (Andra Petrusbrevet 3:8). Herren räknar med detta på samma vis som som han skänkte sin nåd till de rättfärdiga i gamla testamentet i väntan på de goda förtjänster vi kan ta del av grundat på Jesu Kristi offer.  

4. Det bör tilläggas att, om de för vilken mässans intention firas inte längre är i behov av detta offer, nåd, så utsträcks nåden inte enbart till andra i behov av den utan även till de personer som har står bakom mässans intention.

Den Katolska Kyrkans Katekes säger att “vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam” (KKK 958). Det finns alltid en välsignad nåd för dem som offrar för mässans intention.  Och jag tror att detta även, i hemlighet, medför att en del aldrig upphör att offra till själamässor. Den dag mässan firas för deras nära och kära är en speciell dag, en välsignad dag.  

Du kommer själv att uppleva detta när det blir din tur att offra för dina föräldrars själamässa. Du kommer inte att kunna undvara detta offer.   

Tacka Herren för att han givit dig föräldrar som har vittnat om sin kärlek på ett så vackert vis, det är värt mycket mer än många ord.

Jag önskar dig allt gott, jag kommer att komma ihåg dig inför Herren och jag välsignar dig.

Fader Angelo

Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Franska