Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Spanska Portugisiska, Portugal Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo,

Först och främst, mina varmaste lyckönskningar inför den heliga påskhögtiden. Jag skulle vilja veta vad den bakomliggande orsaken är till att prästen tar av sig sina skor samt mässhake och knäböjer tre gånger vid inledningen av långfredagens firande, vördnaden av korset innan han kysser detsamma.

I väntan på ditt svar så tackar jag dig.

Alba

Prästens svar

Kära Alba,

Jag svarar dig den 17:e april 2017 i hopp om att mitt svar publiceras innan långfredagen 2018.

Jag vill svara med en livfull beskrivning av den store liturgiskt kunnige Benediktinerabboten Dom Prosper Gueranger. Jag vill nämna att den rit som Gueranger beskriver inte är helt identisk med dagens romerska rit, där det exempelvis inte är nödvändigt att prästen tar av sig sina skor. 

2. Det utdrag från Guerangers beskrivning som jag presenterar nedan kan vara en god förberedelse inför långfredagens liturgi. Det kanske inte är helt uteslutet att någon blir inspirerad till att följa något i dessa riter som beskrivs, exempelvis den avtäckning av korset som sker successivt efter det att den presenteras för celebranten täckt av en slöja.

3. Detta är således vad Dom Gueranger, abbot av Solesmes som levde mellan 1805 och 1875, nedtecknade.

Det heliga korsets vördnad

“1. Efter den allmänna bönen (trosbekännelsen som följer efter evangeliet och predikan redaktörens anmärkning) och Guds vädjan om omvändelse av hedningarna, så har kyrkan i sin nåd, nått ut till i stort sett jorden alla länder och folk samt bett för att det gudomliga blodet skall utgjutas över dem alla, att flöda i den gudomliga människans ådror.  

Återigen så vänder hon sig till sina barn i Kristus, och sörjer Herrens förödmjukelse. Hon ber dem att lätta bördan genom att visa korset dess vördnad, det kors vilket fram till nu varit ett ondskefullt pinoredskap men från och med detta nu är heligt; det kors som Kristus bär på korsvandringen mot Golgata och vars armar bär upp honom idag. 

Det är en stötesten för judarna, icke-judars dumhet (Första  Korintierbrevet 1:23). Dock, vi kristna vördar beviset på Kristus seger och betraktar det som en väg till frälsning för alla människor.

Timmen är inne för att korset skall ta emot vår vördnad, för den ära Guds son visade korset genom att låta sitt blod strömma över det, och för att det associeras till vår strävan till gottgörelse. Det finns inte en bättre dag eller tidpunkt under hela året att pliktskyldigt hylla det.

2. Vördnaden för korset startade i Jerusalem på 300-talet. Efter det att det sanna korset hade återfunnits,vilket skedde efter noggranna under efterforskningar av Kejsarinnan Sankta Helena, så har troende i alla tider strävat efter att kontemplera över livets träd vars mirakulösa fynd (upptäckt, anm red) fyllde hela kyrkan med glädje. Således beslöt man att korset skulle visas fram för tillbedjan och vördnad en gång om året, på långfredagen. Längtan efter att se korset var så stark att en enorm skara pilgrimer samlades i Jerusalem vart år under den heliga veckan. Ceremonin blev vida känd, berömd, men inte alla kunde delta ens en gång i livet.
Fromma katoliker beslöt så småningom att kopiera den ursprungliga ceremonin, en ceremoni som en majoritet av alla troende inte hade möjlighet att delta i; och på 600 talet fattades beslutet att ceremonin skulle ske i alla kyrkor på långfredagen, korset skulle visas fram och hyllas liksom i Jerusalem.

Det var då inte det sanna korset, utan hyllningen visades till trä som symboliserade det sanna kors på vilket Kristus utgöt sitt blod, dessa hyllningar riktades till Kristus själv, och det blev så möjligt att göra detta identiskt på samma vis i alla kyrkor, även utan närvaron av det sanna korset. 

Detta är meningen med den ritual som kyrkan framför i vår närvaro, till vilken hon bjuder in oss att delta. 

3. Celebranten placerar mässhaken på altaret och förblir sittande på sin plats. Diakonen och hans ministranter går sedan till sakristian och kommer tillbaka i procession med korset. 

När de anländer till kyrkan så tar celebranten emot korset från diakonens händer och går sedan upp mot altaret. Han vänder sig om mot församlingen på vägen upp mot altaret, klär av övre delen av korset från det tyg det är insvept i samtidigt som han sjunger med normalt röstläge:

Se korset livets träd…. .

Han går sedan vidare, och ministranterna sjunger med honom:

…..ditt kors o Herre

Efter detta sjunger diakonen: 

Kom låt oss tilbedja!

Efter detta knäböjer samtliga och hyllar i tystnad korset.. 

4. Denna första framvisning representerar den första predikan om korsets under som tog plats bland apostlarna. Detta går tillbaka till den tid då apostlarna inte kunde berätta om den gudomliga frälsningens mysterium för alla dem som följt Jesus, eftersom de ännu inte hade mottagit den helige anden och var rädda för att väcka uppmärksamhet bland judarna. För att åskådliggöra detta så lyfter prästen endast upp korset en liten bit.

Detta sker som offerhyllning till åminnelse av hur vår Frälsare blev slagen av en soldat i Kajafas hus.

5. Prästen går nu längre fram mot altaret, till höger om skranket så att folket kan se honom bättre. Ministranterna hjälper honom nu att klä av höger korsarm, därefter lyfter prästen upp beviset på vår frälsning en liten bit högre upp än tidigare. Han sjunger sedan något ljudligare: 

Se korset livets träd…. .

Han går sedan vidare, och ministranterna sjunger med honom:

…..ditt kors o Herre

Efter detta sjunger diakonen: 

Kom låt oss tilbedja!

Efter detta knäböjer samtliga och hyllar i tystnad korset. 

Denna andra offerhylllning, som manifesteras mer kraftfullt än den första, representerar predikan om korsets under bland judarna, efter det att den helige Ande kommit över lärjungarna lägger dessa grunden till kyrkan i synagogan, och frukterna av deras predikan i Israel läggs vid frälsarens fötter.   

Detta sker i den heliga kyrkan som en offerhylllning till hur Frälsaren förödmjukades av Pontius Pilatus när han blev smädad och krönt med en krona av törnen.

6. Celebranten når därefter fram till stegen mitt framför altaret, han stannar framför åhörarna; medan han täcker av den vänstra korsarmen med hjälp av diakonen och ministranterna, därefter höjer han upp det fullt exponerade korset över huvudet och sjunger med hög nästan triumfatorisk stämma: 

Se korset livets träd…. .

Han går sedan vidare, och ministranterna sjunger med honom:

…..ditt kors o Herre

Efter detta sjunger diakonen: 

Kom låt oss tilbedja!

Efter detta knäböjer samtliga och hyllar i tystnad korset. 

Den sista presentationen är till åminnelse av hur korsets mysterium kommer att predikas över hela världen efter det att apostlarna tvingats lämna den judiska kommuniteten, de vänder sig då till icke-judar och startar att predika om den korsfäste Guden över hela det romerska imperiet. 

Den tredje offerhyllningen till korset sker som en gottgörelse för att Frälsaren hånades av fiender på Golgata.  


7. Genom att först visa oss korset under en svepning som senare tas bort, så underlättar det att begrunda att begrunda återlösningens gudomliga seger, den heliga kyrkan vill också illustrera hur det judiska folket är blinda för hur detta vördnadsvärda trä endast ses som ett pinoredskap. Istället utgör korset ett bländade ljus för kristna, för vilka deras tro avslöjar att Guds son långtifrån är någon att förlöjliga utan istället är ett evigt bevis på “Guds kraft och Guds vishet” (Första Korintierberevet 1:24).

När korset högtidligt lyfts upp, så är det inte längre draperat, det är avtäckt; så väntar det avtäckt på altaret till Messias underbara uppståndelse. Alla andra bilder av kors på andra altare i kyrkan kommer att avtäckas, de imiterar det kors som kommer att inta sin hedersplats på högaltaret. 

8. Dock, den heliga kyrkan begränsar sig inte i denna stund till att visa upp korset för de trogna; den bjuder också in dem att respektfullt komma fram och vidröra detta heliga kors av trä med sina läppar.  

Celebranten förekommer dem och alla följer efter honom.  


Han är inte nöjd med att ta av sin mässhake utan han tar även av sig sina skor och knäböjer tre gånger innan han närmar sig korset som vilar mot trappstegen till altaret. Diakonen, ministranter och alla andra kommer fram till korset efter honom. 

9. De psalmer som åtföljer hyllningen till korset är utomordentligt vackra. Först intoneras Improperia som är de reprimander vilka Messias riktade till judarna. De tre första stroferna av hymnen alterneras med Trisiago, en bön till den trefalt helige Gud, vars odödlighet förtjänar att glorifieras då han i Kristus gestalt underkastar sig att lida döden för oss som en människa. 

Den trefaldiga glorifieringen har skett i Konstantinopel sedan 400-talet, den togs upp av kyrkan i Rom vilken bevarade den i sitt ursprungsspråk men beslöt att variera den  med latinsk text.

Frambärande av denna fantastiska hymn sker till åminnelse av alla förnedrande handlingar Kristus fick utstå från det judiska folket och framhäver alla goda ting, under, han utförde riktat till en otacksam nation.  

10. Korshyllningen är ännu inte över, nu kommer det att fortsätta med den kända hymnen Crux Fidelis intoneras, komponerad av Venanzio Fortunato, biskop i Poitiers, på 400-talet, till ära för vår utlösnings heliga träd. Några rader i hymnen tjänar som refräng till alla strofer i psalmen.

När så hyllningen till korset är över, när alla troende har visat sin vördnad, då placerar celebranten det på altaret: det är då det fjärde steget i liturgin inleds”. 

Du borde läsa dessa rader av Dom Gueranger då de kan hjälpa dig att förstå kyrkans rit och på samma gång kan det vidröra ditt hjärta och skapa samma känsla som generation efter generation har format oss bröder i Kristus. 

Jag önskar dig allt gott, jag kommer att nämna dig för Herren och välsignar dig. 

Fader Angelo