Fråga
God kväll Fader Angelo,
Tack för det värdefulla arbete du gör med websidan. Jag har många frågor i mitt huvud som jag letar efter svar på.
Kristen fasta: för en tid sedan –jag besökte då Medjugorje – så fick jag höra talas om vikten av att stärka bönen med fasta. Där och då bestämde jag mig för att inkludera fasta i mitt kristna livsmönster, eftersom jag är övertygad om att det är en bra vana. Mitt problem är att jag haft svårt att hitta mycket information om detta.
Inledningsvis, så trodde jag att ett sätt att fasta kunde vara att avstå från cigaretter vissa dagar snarare än att leva på bröd och vatten. Detta beror på att jag tror att jag är mer beroende av cigaretter än mat. Senare, när jag sökte efter svar på många ställen, så läste jag att det fortsatt är viktigt att fasta med bröd och vatten, även om det inte känns som det är ett lika stort offer, eftersom det berör något som är livsviktigt, det vill säga näringsintaget. Är detta korrekt? Med andra ord, skall jag hålla mig till vatten och bröd som fasta, eller skall jag fokusera på det som är svårast för mig att avstå från?
Därefter så läste jag att kärlek och barmhärtighet är viktiga beståndsdelar i fastan. Jag undrar om det då är vettigt att fasta alls, för närvarande så känner jag att jag saknar förmåga till detta, åtminstone inte i särskilt stor omfattning. Istället för att fasta, ska jag be om att omslutas av Kristus kärlek igen? Kan man fasta för en annan person, be Herren om att ta emot min fasta som en liten bön för någon annan? På den här punkten så skillnaden mellan bön och fasta känns oklar för mig .
En sista fråga om fasta:jag har läst på en websida att de dagar som enligt Heliga Guds moder Maria det är viktigt att fasta på är onsdagar och fredagar, så att vi kan ta emot den heliga kommunionen på torsdagar, liksom av andra skäl. Men jag känner också till att det är viktigt med tysthet, hemlighet. Om jag då enbart har möjlighet att fasta i tysthet på lördagar och söndagar, kan jag då göra det även om söndagar är en festdag? Jag frågar det här eftersom jag är en student som lever hemma och under veckorna är alla hemma men inte under veckosluten. Kanske, så skulle jag kunna försöka på onsdagar och fredagar, i skymundan, men det skulle bli svårt att förklara för andra varför jag inte äter om någon skulle fråga mig varför. För närvarande, eftersom jag inte vet vad jag skall göra, så fastar jag när jag är ensam.
Jag kommer att skicka de andra frågorna som jag har till dig vid ett senare tillfälle: det är mycket nog nu som jag funderar på.
Jag tackar dig på förhand och ber för dig.
En vän.
Prästens svar
Käre vän
- Beträffande fasta, så är det nödvändigt att slå fast något viktigt: fasta är inte målet i det kristna livet, men det är ett verktyg för målet.
- Målet med det kristna livet är barmhärtighet, vilket innebär att älska Gud och din nästa såsom med Guds eget hjärta.
Fasta är ett sätt på vilket man kan bevara och förnya mildhet.
- Fastan är intimt förknippad med barmhärtighet.
Anledningen till detta är simpel: barmhärtighet består i grunden av kärlek, vilket innebär att dela med sig. Därför innebär inte fastan att samla på sig något, utan istället hjälper det oss att frigöra oss från egna behov och istället se leva våra liv på så vis att de blir gåva till oss själva.
- Det är klart och tydligt att kristen fasta är innesluten i glädje, även om det är en prövning, för det är en gåva, en kärlekshandling. “Det är saligare att ge än att få (Apostlagärningarna 20:35)”
- Efter att ha sagt detta, så kan man undra vad fastan omfattar. Den vidrör utan tvivel ämnet frosseri, vilket innebär att ätandet och drickandet. Vi är avhängiga att äta och dricka, eftersom dessa funktioner är vitala för vår överlevnad. Men det är ingen tvekan om att det välbehag associeras till konsumtion av viss mat och dryck kan leda till ett beroende som får oss att äta och dricka mer än vad vi har behov av, liksom det kan få oss att dricka sådant som minskar vår sinnesnärvaro. Med anledning av detta så uppstår det ett behov av att vara återhållsam alternativt “tukta” sig själv.
- I förlängningen sker så fastan således med fördel i de områden av livet där det kan finnas en ohälsosam anknytning.
- Således, beträffande frosseri, liksom inom andra delar av livet, fastan består främst i att avstå från alla former av i att det som är opassande, nämligen synd.
För att vara mer tydlig, fasta skall utföras inom de områden som ryms i de sju dödssynderna; högmod, girighet, lust, vrede, frosseri, avund eller lättja.
- När det tolkas på så vis, så skall man alltid fasta, även på festdagar.
- Likaså – särskilt vid en strikt tolkning – finns det ett inslag av botgöring, som sonar och gottgör för ens egna tillkortakommanden, liksom för andras, genom det band av barmhärtighet som vi har med varandra. Med anledning av detta så ingriper kyrkan med sin disciplin.
En viktig iakttagelse är att fastan är beroende av möjlighet, de psykologiska-fysiologiska möjligheterna hos olika personer är individuella, så det är inte möjligt att fastslå likadana mål för alla. Därför anger kyrkan ett minimum, under två av årets dagar, askonsdagen och långfredagen, med vissa begränsningar. Kyrkan vet att vissa inte kan fasta, de behöver arbete på grund av tungt arbete, för att återfå sin hälsa, eller för att bibehålla sin styrka för att kunna utföra sina plikter.
- Att endast äta vatten och bröd ingår inte i kyrkans föreskrifter. För vissa vore det överdrivet och strida mot allt sunt förnuft och visdom. Kyrkan lämnar detta till var och en att avgöra, men uppmanar till att man håller sig påläst och även tar råd av sin biktfader eller spirituella vägledare. Inom klosterväsendet så fastar man enligt traditionen under två veckodagar: onsdagar ( med anledning av Judas förräderi ) och fredagar ( med anledning av Herren Guds lidande och död på korset under långfredagen).
- Förutom att ha en försonande och botgörande effekt så stärker fastan även bönen. Det var av den anledningen som David fastade när det barn han hade med Batseba var allvarligt sjukt ( Andra Samuelsboken 12:16).
Driven av en levande kärlek så blir fastan ett starkare rop till Gud. Därför kan intentionen med fastan både vara för egen liksom andras behov.
- Fastan stärker en i förberedelsen inför festdagar, i förberedelsen inför att vara delaktiga i och leva oss in i mysterierna i Kristus med större renhet i kropp och själ, för att kunna ta emot de nådegåvor som Herren beslutat att ge oss.
- För att komma till pudelns kärna, jag föreslår att du ska diskutera på vilket sätt och när du ska fasta med din biktfader eller din spirituella vägledare.
Det är också bra och meriterande att inte fasta på egen hand, och därmed låtsas veta mer än din biktfader.
- Låt mig påminna att kyrkan inte påbjuder någon fasta på festdagar.
- Självklart, så är vi befriade från barmhärtighet, och därför inte heller från att utföra små uppoffringar som kan föra oss närmre till Gud. Men, beträffande ångerfull fasta, så anser jag att det är rätt och riktigt att församlingen uttrycker glädje inte enbart erhåller sin belöning i himlen utan även i viss mån glädja sig åt jordens gåvor (“de rore coeli et de pinguedine terrae” Första Moseboken 27:28).
Tack till dig för att du gav mig möjlighet att belysa den här aspekten av kristet liv, vilken tenderar att inte få nog med uppmärksamhet. Jag tackar dig också för dina böner, vilka jag med glädje återgäldar och jag välsignar dig.
Fader Angelo
Questo articolo è disponibile anche in:
Italienska 
Engelska
