Fråga 

Käre Fader Angelo,

Mitt namn är Giuseppe. Jag har följt Amici Domenicani, den tredje ordens vänner, under lång tid nu och jag anser att det är ett mycket användbart forum. Jag vill tacka dig för den service du erbjuder och jag tackar Gud för din gåva till den kristna gemenskapen. Jag är 28 år gammal och jag har alltid varit en aktiv medlem i kyrkan, jag tackar Gud för att han har gjort sig närvarande för mig samt att jag har fått honom som gåva via mina föräldrar, vilka har uppfostrat mig i tron. Trots mina begränsningar och tillkortakommanden, så har jag aldrig slutat att tro på Guds barmhärtighet och nåd. Livet som kristen är utmanande, en ständig kamp i dagens kulturellt utmanande samhälle som ofta motsäger Jesus Kristus lära och principer.  Under en tid har ett antal frågor som jag finner det svårt att finna ett svar till snurrat runt i mina tankar.

Jag är väl medveten om att Kristus instiftade sakramenten, och via Peter instiftade kyrkan. Trots det, så frågar jag mig: då man beaktar historiska och nutida händelser, är denna kyrka som Kristus grundade enligt Guds vilja i sanning en enhet som alltsedan början kan sägas ha följt Guds vilja? Jag undrar, är detta idag verkligen den kyrka som Kristus tänkte sig? Den församling som var tänkt att följa Kristus i allt, utan motsägelser eller invändningar? Jag ställer denna fråga på grund av att det, under århundraden efter Kristus gärning, så har det hänt mycket som jag ej kan förena med evangeliets lära (exempelvis att det har skapats  stora finansiella och politisk maktstrukturer inom Vatikanen, korstågen, inkvisitionen etc.); men även andra felaktiga beteenden som existerar idag (som korruption, men även av ringa transparens kring hur pengar förvaltas etc). Oavsett detta, så till syvende och sist, berör inte detta mig personligen på ett djupare plan – jag har inte tappat min tro på kyrkan. Eftersom kyrkan utgörs av människor, så är det ett faktum att vi alla kan falla och fela och endast med Guds hjälp kan vi erhålla en ny skepnad. Det är också sant att det som är dåligt uppmärksammas mer än det som är gott. Jag tänker då på allt bra som så många troende har gjort för kyrkan, särskilt inom ordnar såsom din predikarorden, franciskanerna, karmeliterna liksom Heliga Theresas av Jesusbarnets systrar.

Problemet uppstår när jag interagerar med dem som står långt ifrån Gud och kyrkan, som använder dessa argument, re korruption och liknande,  för att berättiga deras avståndstagande, och som ofta även citerar vanliga missuppfattningar vilket gör det svårt för mig att finna lämpliga svar. Så hur skall en kristen förhålla sig till dessa fakta?

Jag vill i förväg tacka dig för ditt svar.

Varma hälsningar,

Giuseppe

Priästens svar

Käre Giuseppe,

  1. Du ställer dig frågande till om dagens kyrka är den kyrka som Jesus föreställde och önskade sig.
    Den frågan skulle kunna leda oss att tro att kyrkan av idag är densamma som den som presenteras av vissa medier vilka gör ett likhetstecken mellan kyrkan och Vatikanen eller kanske, i bästa fall, identifierar kyrkan med dess kyrkliga ledare.
    Men detta är inte kyrkan.
    Vad är då kyrkan?
    Det är den kristna gemenskapen av kristna som utgör kyrkan, alla de som är döpta, vilka tar emot det andliga livet av Kristus, för att sedan leva och vara aktiva i världen efter Kristus ledning. Gemenskapen av de kristna omfattar även biskopar och präster. Men kyrkan utgörs av alla och envar. Det är fel att enbart identifiera kyrkan med prästerskapet. Alla vi döpta är en del av kyrkan, även de som inte är aktiva, inte går till mässan. 
  2. Kyrkan, för att använda vår Herres egna ord, är som en åker där den goda sådden (genom Jesus Kristus nåd) ger god skörd, beroende på olika individers förmåga: hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt (Matteusevangeliet 13:8).
    Inom kyrkan finns det även en del som ej ger frukt: de är som den vägkant Jesus nämnde (Matteusevangeliet 13:4).
    Vissa saknar uthållighet och de är som de “steniga ställena, där det inte fanns så mycket jord, och de kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen kom upp sveddes de och vissnade bort eftersom det var utan rot.” (Matteusevangeliet 18:5-6).
    En del föll bland bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det (Matteusevangeliet 13:7).
    Tillika tillkommer, för att använda evangeliets ord, dessutom: “Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.”(Matteusevangeliet 13:25).
  3. Jesus önskar självklart en helig kyrka. Men perfektion, fullständig helighet, immunitet från varje form av felsteg eller korruption, finns inte i den här världen, det finns endast i den nästkommande – i himlen.  Så länge som vi, alla vi som är döpta lever här, det vill säga hela kyrkan, så utsätts vi för frestelser, vi lider nederlag men vi firar även segrar.

  4. Andra Vatikankonciliet säger följande:  “Kristus, helig, ren och oförstörd utan att känna till någon synd, kom för att omintetgöra människornas synder, medan kyrkan, som omfamnar syndare i sin famn, är samtidigt helig och i ständigt behov av att bli renad, den följer alltid botgöringens och förnyelsens väg (Lumen gentium, 8).
    Alla medlemmar i kyrkan, från den förste till den siste, är alltid i  behov av att bli renade. Detsamma gäller påven, mig och dig.
    Vi går alla till bikt – några oftare, andra mer sällan – och så kommer vi att göra till våra dagars slut på jorden.
    Vi vet att vi alla är i samma sits: vi är inte helt och fullt räddade innan vi åtminstone befinner oss i skärselden.
  5. Då vi är medvetna om människans ofullkomlighet, vi vet vilka vi är, från den minste till den störste, så pekar vi inte finger mot någon, eftersom vi är medvetna om våra egna tillkortakommanden och vårt egna behov av att bli renade.
    De stora helgonen renade kyrkan genom att rena sig själva med stor hängivenhet: läs, ta del av, se till och inspireras av Sankt Franciskus eller Sankt Ignatius av Loyola liv och föredömen.
  6. Kyrkan själv kommer i alla tider att bli besmittad av mänskliga felsteg och tillkortakommanden. Detta startade redan på Jesus tid när han grundade kyrkan: apostlarna grälade om vem av dem som var den främste (här ser vi högmodet!) och där fanns även en förrädare (Judas) som motiverades av girighet.
    Jag är inte intresserad av att veta vem som i dagens kyrka är ett offer för högmod eller girighet.
    Jag bekymrar mig om att inte själv vara den som domineras av högmod eller girighet. 
  7. Hursomhelst, jag vill poängtera en sak: i ditt mail så hänvisar du till vanliga missuppfattningar om kyrkan. Du vet mycket väl vem som står bakom dessa.
    Detta är de personer som klandrar medlemmarna i kyrkan för att de inte helt och fullt lever enligt Jesus lära. Ärligt talat, vem kan nå upp till det? Men  dessa som systematiskt, aggressivt anför sin kritik mot kyrkan – är de själva heliga, utan synd, fläckfria, rena, utan längtan efter pengar, utan ambition och strävar mot helighet?
    En text från Sankt Paulus kommer mig till minnes: “Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fyllda av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar, och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa.” (Romarbrevet 1:28-31).
    Rätten till abort — att det döda de oskyldiga — är deras sköldemärke, de kräver detta som en rättighet eller som en personlig seger all form av orenhet, även de mest avskyvärda, de förespråkar inte äktenskap på något vis, de är för dödshjälp vilket de är villiga själva att praktisera om möjligt……Sammanfattningsvis, de är för all form av degeneration: de inser inte att de förespråkar intighet och då upphör ideal att sträva mot att existera.
    Jag slutar här idag.
    Längre fram kommer jag att återkomma till andra aspekter av ditt mail.

Fortsätt att sträva mot helighet, mot att bli den som Herren önskar att du blir. Jag försäkrar dig om mina böner och välsignar dig.

Fader Angelo

Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska