Jag skulle vilja be om ett klargörande om avlaten

Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Tyska Svenska

Fråga

God morgon, Fader Angelo, ära vare Kristus. 

Jag skulle vilja be om ett klargörande om avlaten. Enligt kyrkans doktrin, så minskar eller upphör det tidsbestämda straff som vi måste utstå i denna eller nästa värld eftersom våra synder efterges vid bikten. Vad som är oklart för mig, kan tidsbestämt straff även betyda den botgöring som prästen utdelar till den ångerfulle efter bikten? Exempelvis, när prästen ålägger mig att fasta en dag, med anledning av en synd, som botgöring. Kan då en fullständig avlat som erhålls efter kyrkans seder och bruk eliminera behovet av den botgöringen, det vill säga, är det isåfall fortfarande nödvändigt att fasta en dag? eller elimineras inte den botgöring som prästen “ålägger” oss vid bikt av avlat?

Jag tackar dig i förväg för ditt svar, med varma hälsningar.

---

Kära,

1. Den fullständiga avlaten ersätter inte den botgöring som utdelas av biktfadern. Den utplånar det som återstår efter att boten fullgjorts, men den ersätter den inte.

Doktrinen om avlat formuleras i ett dokument från magisteriet: 

“När en dödlig synd har förlåtits, och då det eviga straff som denna skuld förtjänar eftergivits, men även när till och med en ringa eller ursäktlig synd efterges, kan syndaren fortfarande vara i behov av förlåtelse genom rening, det vill säga syndaren kan fortfarande vara bunden av ett tidsbestämt straff, antingen i detta jordiska liv eller i nästa, nämligen, syndaren kan behöva avtjäna ett tidsbestämt straff i detta livet eller i det som kommer efter, i skärselden. En avlat som syftar till att efterskänka detta straff, kommer från kyrkans underbara skatt som nämns ovan. Kyrkans doktrin om tron beträffande avlat samt möjligheten att erhålla den, bekräftar och tillämpas av, med speciellt hänseende för uppnå helighet, Kristus mystiska kropp ( kyrkan) och helgonens förbund (kyrkans medlemmar på jorden, i skärselden och i himlen)” (Enchiridion indulgentiarum quarto editum, 16.7.1999).

2. Vi måste komma ihåg att den botgöring som utdelas av prästen är en integrererad del av sakramentet.

Således, om den medvetet inte fullföljs, så vanhelgas biktens sakrament och den är ofullständig. 

Det är en synd att frivilligt utesluta botgöringen.

Då boten är modest, så kan man anta att det handlar om en ringa, förlåtlig, synd.

Åliggandet är gravt endast om det är en avsevärd botgöring som prästen klart och tydligt anger som gravt allvarligt.  

3. Det måste också påpekas att ingen kan på eget bevåg ändra den botgöring som prästen har utmätt vid bikt.

Den har utmätts oss genom biktfaderns rättsliga makt. 

Den kan endast ändras av en annan präst under bikt. 

4. Slutligen, även om full avlat är en fantastisk skatt som ges genom kyrkan, så är den inte enkel att förtjäna, uppnå. 

Det är inte nog att helt enkelt utföra den handling som anges, utan även total utplåning av synd, även förlåtlig synd, krävs också.

Endast på så vis, kan fullständig avlat, radikalt förnya en människa. 

Annars så kommer rester av dåliga böjelser  eller den “smittsamma källan till synd” (John Paul II, Reconciliatio et paenitentia, 31, III), vilken kräver rening efter döden (skärselden) och som  “alltid måste bekämpas med förödmjukelse och bot” i detta liv (ib.), bli kvar i oss.

Jag kommer att komma ihåg dig i mina böner till Herren och jag välsignar dig.

Fader Angelo