Jag förstår inte varför Jesus uppmanar oss att fortsätta be om att goda saker skall ske eftersom en bra fader inte låter sig övertalas av att ett barn tjatar, för annars vore han inte en bra fader

Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Franska Svenska

Fråga

Fader Angelo,

Mitt namn är Angelo och jag skriver till dig för att ställa följande fråga. När man läser liknelsen med domaren och den påfrestande änkan snabbt, utan att tolka den, kan den tydas som att Gud, när han inte motiveras av kärlek, ger för att han blir påverkad av att man insisterar.

Men då man tänker igenom detta, så framstår det som självklart att en idé om att Gud inte skulle ge utifrån kärlek och omsorg utan på grundval av att han har begränsat tålamod är omöjlig.

Således, så tror jag att Kristus avsikt när han använder denna liknelse är att lära oss att vi inte skall låta oss fixeras vid en särskild begäran, utan att vi skall be ständigt utan att ge upp.

För att bättre förklara hur jag menar så skall jag ge dig ett exempel: när ett barn ber om något från sin fader, så ger inte fader det barnet önskar till det om det är något som som är skadligt för barnet, för i sådant fall vore han ju inte en bra fader, men om barnet ber om något som är bra, så är det inte så att han får det han ber om för att han oupphörligt ber om utan det beror på att det är något som är bra för barnet och han hade givit det oavsett. 

Dessutom, om man lär sig att insistera så kan det det leda till att personen som ber om något blir blir besatt av detta, att tro att Gud inte älskar dig om du inte får allt du ber om, även dåliga saker, att han inte lyssnar om du inte blir bönhörd. Vilken typ av kärlek är det om man alltid skall be om något? Den som älskar ger ju av fri vilja.

Men det budskap vi ofta får höra i kyrkan är att vi får saker genom att besvära Gud, genom att be om dem.

Tycker du inte att detta är fel? Tycker du inte att det räcker med att fråga en gång, att leva med värdighet är nog? Och, vill jag tillägga, att insistera ärinte enbart att be om en specifik sak, utan att alltid be?

Jag kommer att invänta ditt svar.

Tack

Prästens svar

Kära du,

1 Om det budskap vi sprider med den olyckliga änkan är att om vi hela tiden besvärar Gud så kommer vi att få det vi önskar så är det grovt felaktigt. När vi ber om något som är dåligt för oss, hur mycket vi än ber, så kan vi inte få det.

2 Hursomhelst, du har invändningar mot det nödvändiga i att insistera, oupphörligt be. Och du utgår då från att, om Gud är kärlek; “Vilken kärlek är det om man alltid skall be om något? Den som älskar ger ju av fri vilja.

3 Det du säger är sant: Vilken kärlek är det om man alltid skall be om något? Den som älskar dig ger av sig självt. Detta påminner oss om att vi inte be Gud om något. Han är alltid redo att ge. Eller rättare sagt, Han är Gåvan.

Han ger alltid på samma vis som solen alltid utan uppehåll så sprider han sin värme och sitt ljus.

           4  Bönens syfte är inte att låta Gud förstå vad vi har behov av, åstundar.

Jesus sade: “Och när ni ber så skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.” (Matteusevangeliet 6:7-8). Dock, så bad han oss inte om att be en gång, utan att “alltid be och inte ge upp.”(Lukasevangeliet 18:1).

 ”Bönens syfte är inte att informera Gud” (St. Augustine, De gratia N. Testam., 29) utan att  “bygga upp oss” (Ib.).
Med andra ord, syftet är att göra oss färdiga, beredda att ta emot de gåvor som Gud har velat ge oss för all evighet.
Det är vad som uttrycks i liturgin med åkallan “ut digni efficiamur promissionibus Cristi” (så att vi förtjänar Kristi löften).

5 Syftet med en ständigt pågående bön är inte att besvära Gud, utan att fråga oss själva vad vi behöver ändra på i våra liv för att kunna ta emot de gåvor som Gud planerar för oss och vår helgelse.
Om det tar tid att erhålla dessa gåvor så innebär det att vi har mycket som behöver förändras.
Eller att de inte är en del på vår väg mot helgelse. 

Eller att Gud önskar ge dem vid rätt tillfälle.

De facto, “Herrens ögon ser de rättfärdiga och hans öron hör deras rop” (Psaltaren 34:16).
Och: Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: “Här är jag!”(Jesaja 58:9). Vi kommer att finna honom redo att ge oss allt omedelbart om vi fjärnar “oket bland er, det pekande fingret och elakt tal” (Ib.), med detta menas allt som är motsatsen till omsorg, välgörenhet, om vi är beredda att be för andras del och särskilt för våra fienders skull vad vi önskar få från Gud.

Således, om vi ber om något som är dåligt för vår frälsnings skull, så kommer vi aldrig att få dessa böner hörda, oavsett hur intensivt vi ber om detta.

6  Om vi då ber om det som inte är nödvändigt, men kanske inte heller motverkar vår väg till helgelse,  frälsning, så kan vi erhålla eller inte erhålla det vi ber om via samma nåd, eftersom läkaren vet bättre än patienten vad som gagnar den, såsom Sankt Augustinus konstaterade.
Detta är så skälet till  – säger Sankt Thomas av Aquino – att Sankt Paulus bön ej inte hörsammades då han bad om att bli befriad från köttets lustar, det var inte lägligt (cfr. Summa theologiae, II-II, 83, 15, ad 2).

7 Som du kan se, att be generellt eller att be en gång är inte nog. Precis som ett fält inte är redo för skörd direkt, utan det behövs flera insatser såsom att plöja, att göda det, sedan sådden, men man behöver även invänta regn under vår och höst, anpassa efter solen samt ta bort ogräs…..på samma vis kan vi behöva utföra olika handlingar för att vi skall bli redo att ta emot det som Herren har för avsikt att ge oss på vår väg mot helighet..

Jag tackar dig för din fråga, jag skall tänka på dig inför Herren och jag välsignar dig.  

Fader Angelo