Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

God morgon Fader Angelo,

Jag skriver till dig eftersom jag skulle vilja be dig förklara en svår fråga för mig.  

Kristna har sedan antiken förknippat Kristus med vishet. 

Men om man så identifierar Kristus med vishet så leder det oss till att tro att Kristus är något skapat och inte Gud.  

Eftersom det både i Ordspråksboken (Ordspråksboken 8:22, “Herren skapade mig som det första”) och i Jesus Syraks Vishets (Jesus Syraks Vishet 24:9, “…är jag skapad av honom…) står att visheten har skapats.

Om vi så beskriver Kristus såsom vishet, då är Kristus skapad och underlägsen Gud och därför ej Gud själv.  

Kan du då förklara för mig hur Kristus kan identifieras som vishet? Hur kan vi förstå att Kristus ej är skapad och ändå benämna honom visheten?  

Tack

Marco

Prästens svar

Käre Marco,

1.     Vers 22 i det åttonde kapitlet i Ordspråksboken lyder: ”Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan”.

Vers 23 fortsätter: ”I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns.”

Storslaget fortsätter texten som presenterar visheten som en person med vilken Gud delar allt: “När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet, när han fyllde molnen däruppe med kraft och lät havets djupa källor bryta fram, när han satte gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom” (Ordspråksboken 8:27-30).

2.     Inledningen till Johannesevangeliet beskriver väl hur den persona är som samverkar med Gud i skapelsen :

“I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud.

Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.” (Johannesevangeliet 1:1-3).

Guds ord och Guds vishet är samma sak. 

3. Som du på så vis kan förstå, så finns det inget i beskrivningen av visheten i den Heliga skrift som innebär att den skall tolkas som egen person.

4. Med referens till Ordspråksboken 8:23, så skriver den välkände bibelforskaren Fader Vaccari: ”Lovprisningen når här som högst och snuddar vid det sublima.

Gud själv använde visheten till att skapa detta underbara universum, förtrollande i sin mångfald, skiftningar och skönhet hos de varelse vilka återfinns i den och den harmoniska ordning som råder”.  

Sentensen i detta sublima ode förstärker och fördjupar den tanke som skisseras i Ordspråksboken 3:19-20 (”Med visheten lade Herren jordens grund, han spände upp himlen med insikt. Hans kunskap öppnade jordens flöden och fick molnen att fälla sin dagg”), men presenterar visheten i ett helt nytt och djärv perspektiv.

Det är inte en abstraktion för honom, utan en konkret skapelse, som lever och verkar samman med Gud. Men det är inte en person, det är en himmelsk varelse, då den existerade före det att Gud skapade någonting (22-26), och då den bidrog till alltings skapelse (27-30).

Den tycks vara ett attribut till Gud; men den beskrivs med sådan emfas i denna redogörelse som en av flera persona i Gud.

Detta steg togs i inkarnationen av den Gudomliga visheten i Jesus Kristus ” ( G. Girotti, Kommentar till Ordspråksboken 8:23).

5. Dessa kommentarer kan inte enbart anföras angående Ordspråksboken 8:23 (”i urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns”),men även till Jesus Syraks Vishet 24:9 (”Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom”).

Således kan Arianismen, som anser att Sonen (Visheten) är Guds första skapelse, inte använda sig av dessa texter som bevis för sin åsikt då denna Vishet fanns till före allt annat som skapades: ”Innan djupen blev till föddes jag, när dte ännu ej fanns källor med vatten, innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns föddes jag, när han ännu inte gjort land och fält eller mullen som täcker jorden.” (Ordspråksboken 8:24-26).

Jag välsignar dig och kommer ihåg dig inför Herren. 

Fader Angelo