Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

God kväll Fader Angelo,

Jag är väl bekant med det faktum att vi alla har en skyddsängel (det är ju ett faktum enligt vår tro) vars uppgift det är att skydda oss, hjälpa oss, och företräda, medla, för oss. Jag undrar varför det då finns så många böner till skyddsängeln då hans uppgift i realiteten är att skydda oss. Det är som om jag hade en livvakt anställd för att skydda mig….Skulle det då vara vettigt att be honom skydda mig när det redan är hans arbete?……Vore det inte överflödigt att be honom göra sin plikt?  Med anledning av detta, så känns det inte som att det är nödvändigt att be skyddsängeln att skydda mig och hjälpa mig….Inte när han har som uppgift att göra just detta!

Jag funderar på om inte detta även skulle kunna stämma in på skyddshelgonen……Om de har som uppgift företräda, medla för oss, varför skall vi då be dem om detta i våra böner? 

Jag känner mig konfunderad men vet inte om jag har kunnat förklara detta tydligt nog!!

 Med vänliga hälsningar

Prästens svar

Min käre son,

1. Det du tar upp och framför som skyddsänglars uppdrag, det överför du med rätta även till den för helgonen som medlar, företräder av oss. 

Man skulle till och med kunna gå ett steg längre i detta resonemang och säga att detsamma gäller den heliga Jungfrun och vår Herre själv.

Varför ber Herren oss om att be om han ändå oupphörligen följer oss, om han är vår Fader och inte tillåter att ett hår får krökas på våra huvuden utan att det sker enligt hans vilja?

Ändå är det just Herren som uppmanar oss att be, ja han beordrar oss att be.

I bergspredikan säger han: “Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas” (Matteusevangeliet 7:7-8).

Han befaller också genom Sankt Paulus: “Jag vill att männen på varje ort skall be med renade händer, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll” (Första Timotherbrevet 2:8).

Han lär oss också att be på rätt vis och det är hans namn. Under den sista måltiden sade han: “Ännu har ni ännu inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig” (Johannesevangeliet 16:24). 

Han uppmanar oss också att be oavbrutet: ”Han gav dem en liknelse för att lära dem att

 alltid be och inte ge upp” (Lukasevangeliet 18:1). 

2. Beträffande böner, så vi kan vara säkra på en sak: våra böner behövs inte för att göra våra behov kända för Gud, den välsignade Jungfrun, eller våra änglar och helgon. 

De vet bättre än vi själva vad vi behöver.

När vi ombeds att be så är det för att vi då öppnar våra hjärtan för att ta emot de gåvor som Gud önskar ge oss, för att vi ska kunna använda dem väl, på ett heligt vis. 

Med anledning av detta så säger Sankt Augustinus att  “den förnuftiga varelsen erbjuder böner till Gud … för att bygga upp sig själv, inte för att instruera Gud” (De gratia N. Testam., 29).

3. Kyrkan förklarar i en liturgisk vers meningen med våra böner genom helgonens intervention till Gud: “ut digni efficiamur promissionibus Christi” (Så att vi blir värdiga Kristi löften).

När blir vi så värdiga Kristi löften?

När vi ber ödmjukt, såsom tullindrivaren i templet, om vilken vår Herre säger i testamentet: “Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: Gud, var nådig mot mig syndare.” (Lukasevangeliet 18:13)  

Men vi är inte värdiga att bli bönhörda om vi avfallit fast vi en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått ta del av helig ande, “dem är det omöjligt att på nytt föra till omvändelse, eftersom de korsfäster Guds son en andra gång och gör honom till åtlöje” (Hebreerbrevet 6:6). 

Denna varning borde leda oss på rätta vägar. 

4. Om vår Herre, trots kontinuerlig bön, inte besvarar våra böner så innebär det att vi ännu ej är värdiga att ta emot och använda den nåd på ett välsignat vis eller så innebär det att det vi ber om inte är rätt för oss med tanke på vår vår frälsning. 

Ibland kan det vara så att vår Herre inte lyssnar till oss eftersom han vill att vi skall utgöra en del av en större plan för frälsning. 

5. Nu till din explicita fråga: böner till våra skyddsänglar är inte nödvändiga för att påminna dem om deras uppdrag. De är ytterst angelägna om att fullfölja sina uppdrag. De kan även beskrivas som otåliga, i sin vilja att hjälpa oss. De gör allt som står i deras makt för att utföra sina uppdrag. 

Men våra hjärtan är avskärmade från deras omsorg. På grund av arvssynden så kan vi inte känna av deras hjälp.

Dessutom, kanske vi inte heller förmår att tacka dem med läpparnas bekännelse, vi visar kanske inte ens en gnutta tacksamhet, vi ber aldrig om förlåtelse för eller sörjer att vi då inte förnimmer deras ständiga kärlek och omsorg. 

Och trots det så förväntar vi oss att de skall vara trogna och följa oss!

Som du kan se, så är det istället vi som som måste vara trofasta och öppna upp oss för att ta emot den gudomliga nåden som riktas mot oss.

Änglarna vill först och främst hjälpa oss att växa i helighet. 

Det finns ingen helighet om det saknas ödmjukhet, om det saknas tacksamhet och slutligen om det saknas omvändelse, ånger.

6. Jag vill påminna om att i den confiteor som vi tidigare reciterade vid inledningen av mässan, och som nu inte heller används vid egen personlig tillbedjan, så lärde oss Kyrkan att ångra, även inför Änglarna vår otacksamhet och att vi avskärmat oss.  

Texten lyder så här: “Jag bekänner, inför Gud allsmäktig, den heliga Jungfrun Maria, den heliga ärkeängeln Mikael, helige Johannes döparen, de heliga apostlarna Peter och Paulus, till alla helgon och er bröder att jag har syndat i  tankar, ord, gärningar och underlåtelser. Detta är min skuld, min egen stora skuld. Därför ber jag den heliga Jungfrun Maria, den heliga ärkeängeln Mikael, helige Johannes döparen, de heliga apostlarna Peter och Paulus, och alla helgon och er bröder att be för mig inför Gud allsmäktig”. 

Vid bön till den helige ärkeängeln Mikael, som är den av alla änglar som står högst i rang så omfattas alla änglar och särskilt våra skyddsänglar. 

7. Att bli helig är att växa i kärlek och gemenskap med alla. Särskilt med dem som Gud har gett oss som med oändligt tålamod skall upplysa oss, skydda oss, visa oss vägen efter vad som givits genom Gud faders kärlek till oss. 

Jag önskar dig att du kan växa i samklang, i kärlek och tacksamhet till änglarna, jag försäkrar dig om mina böner och jag välsignar dig.

Fader Angelo