Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Franska Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo


Jag har följt webbsidan en tid, jag har läst olika frågor och fascinerats av dem så jag tänkte att jag nu kunde skriva och be om svar på en fråga som bekymrar mig mycket.  Jag är rädd för att jag kommer att behöva lämna kyrkan. Jag konverterade till katolicismen för fem år sedan och jag upplever att mitt liv har förändrats helt, det är nästan som en förvandling. Förtjänsten är Guds ord, jag studerade den heliga skriften av nyfikenhet  och den förde mig tillbaka till kyrkan och de heliga sakramenten, och i år har jag studerat religionsvetenskap.

Mitt problem har sitt ursprung i att jag har hört att påven avser att erbjuda kommunion till frånskilda vilka har gift om sig; även om jag hyser en stor kärlek till min nästa så kan jag inte acceptera detta då det står i direkt motsats till Guds ord.


Självklart skall de som är frånskilda och har gift om sig komma till mässan och accepteras såsom bröder och systrar eftersom de är Guds barn, men det är inte likställt med att de ska kunna ta emot den Heliga kommunionen. Jag hörde att påven hade uttalat sig och då sagt att möjligheten att ta emot kommunionen skulle bedömas utifrån vart enskilt fall, men problemet är att det alltid rör sig om äktenskapsbrott: enligt evangeliet så var och en som skiljer sig från sin hustru och gifter sig är en äktenskapsbrytare: och om hon skiljer sig från sin man så gäller detsamma (Markusevangeliet 10:10-11) och det finns inga undantag som berättigar ett omgifte  (förutom vid den ena partens frånfälle). En person som lever åtskild uppmanas att ej gifta om sig eller att försonas med sin äkta hälft (Första Korintierbrevet 7:10-11).  Min familj behandlar mig som ett monster, som om jag är den onde, enbart för att jag påtalar vad evangeliet EGENTLIGEN säger, och att den heliga kyrkans doktrin, Kristi brud, lär oss att äktenskapet är oupplösligt. Även Jesus utlämnades och dödades eftersom han lydde Guds vilja, och han sa att vi skulle bli hatade för hans namns skull, så att behandlas på detta vis gör mig inte ledsen. Vad som istället gör mig bedrövad och vad jag fruktar, är att påven ifrågasätter äktenskapets oupplösliga form och på så vis ändrar den Heliga Katolska kyrkans doktrin och detta skrämmer så till den milda grad att jag skulle kunna lämna kyrkan för en sådan hädelse!

Katolska Kyrkans katekes (K.K.K. 1650) lär oss att ett andra äktenskap är en förbrytelse mot Guds påbud, och att i ett sådant tillstånd kan de ej ta emot den heliga kommunionen, men den säger även att om de ångrat sig och åtar sig att leva i total avhållsamhet så kan de försonas genom botens sakrament. Detta är en god sak som jag helt och fullt håller med om, när de lever i kyskhet så kan de ta emot kommunionen. Men ingen lever på sådant vis i en relation, det är omöjligt för en man och en kvinna att leva samman utan umgänge, så detta kan ej accepteras. Poängen är att om någon har en relation i en sådan situation, trots giftermål, så begås äktenskapsbrott! Gud är nåd, men att vara nådefull innebär inte att acceptera synd, synd är synd, nåden erkänner synden och kan förlåta, men syndaren kan inte förbli i synden, “Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte (Romarbrevet 6:1-2). Syndaren skall förlåtas och ges möjlighet att lämna synden, men skall inte förbli i synden! Uppriktigt sagt så är jag rädd för att påven kommer att ändra doktrinen. Jag önskar inte lämna kyrkan och jag ber oupphörligt, dag och natt, för att påven inte ändrar doktrinen. Jag har svårt att sova på nätterna och jag är rädd då kyrkan nu är en ofrånkomlig del av mitt liv. Jag är även korgosse och jag skulle vilja bli en gudsvigd, men om påven ändrar doktrinen för att behaga världen så måste jag lämna för jag kan inte följa en doktrin som är motsatt Guds ord vilket jag värdesätter högt. “Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud” (Jakobsbrevet 4:4). Kyrkans doktrin är sund, vacker och den skiljer oss från protestanterna som är så uppdelade så till den grad att man inte kan räkna hur många olika varianter av trosinriktningar som finns bland dem. Vår doktrin kan inte ändras för att behaga världen. Vad kan så påven göra? Om han säger att doktrinen int ekan ändras men tillägger att de ändå kan ta emot kommunionen (trots att de förblir i synd genom att ha en relation med en andra partner) så är detta i motsatt förhållande till doktrinen, äktenskapet skulle då ej var oupplösligt och då skulle 6:e budet omintetgöras “Du skall ej begå äktenskapsbrott” (Andra Moseboken 20:14). 

Var snäll och utmåla mig inte som den felande parten vilket många gör, jag följer endast evangeliet, katekesen och vad den katolska kyrkan lär eftersom jag älskar Jesus Kristus, den heliga treenigheten och mina medbröder och systrar. Jag vill inte diktera lagen eftersom det endast finns en som sätter lagen och skipar rättvisa! Kan påven ändra doktrinen?  Hur skall man i sådant fall förhålla sig om påven medger något som är i motsatt förhållande till den heliga skrift, vars författare är den helige ande, Gud?

Som en av Jesus följare, hur skall jag reagera om påven ändrar doktrinen? jag kan inte lämna för en annan kyrka eftersom jag endast erkänner den katolska kyrkan som Kristi brud, skall jag isåfall lämna kyrkan och förbli ensam men i relation till Gud? Hur skall man i sådant fall kunna förbli i Guds nåd? 


Prästens svar

Kära du,

1. Du skrev detta mail till mig den 5:e december 2015.
Mitt svar till dig skriver jag idag den 25:e juli 2016.
När du skrev till mig hade de postsynodala dokumentet ännu ej publicerats. 

Nu har det publicerats.
Alltmedan det finns formuleringar här och där som behöver förklaras, så är budskapet i dokumentet tydligt och klart.
Doktrinen, upprepas det gång efter annan, har inte och kan inte ändras. 

Påven själv uttryckte det på detta vis: “Jag är en son av kyrkan”. 

2. Du skriver följande till mig: “Jag har hört att påven avser att erbjuda kommunion till frånskilda vilka har gift om sig”.
Men man måste säga att, uttryckt på detta vis, så stämmer det inte. 

Något sådant har påven aldrig sagt eller skrivit i något dokument. 

Istället så har påven uttryckt att vi måste gå dem till mötes, vi skall inte överge dem, de skall inte känna sig exkluderade, vi måste stötta dem. Och även om det inte finns nämns explicit i summerat i någon text på följande vis; leda dem till ett heligt liv. 


3. I Amoris Laetitia, anför påven, att i harmoni och samstämmighet med Johannes Paulus II påbud, så är det nödvändigt att ta hänsyn till och urskilja omständigheterna i vart och ett av dessa fall. 

Ett särskiljande av omständigheter förutsätter att det finns kriterier och principer som efterföljs.  De principiella förutsättningar som nämns i evangeliet är orubbliga.
På inget vis kan dessa principer ignoreras eller än värre åsidosättas vid en granskning av individuella omständigheter. 

4. Det  stöd som ligger påven så varmt om hjärtat och som måste vara en angelägen fråga för alla goda präster bör ha som mål att nå fram till omvändelse. 

Eftersom evangeliets budskap baseras på denna utgångspunkt. Herren själv anför inledningsvis i sin predikan:  Från den tiden började Jesus förkunna: “Omvänd er. Himmelriket är nära” (Matteusevangeliet 4:17). Och han sade till dem: “Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall få lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta”. (Lukasevangeliet 24:46-48). Jesus ord visar att förlåtelse följer på omvändelse.

5. Du skriver: “Jag fruktar på allvar att påven ändrar doktrinen”. Detta är i själva verket inte möjligt. Vad detta beträffar så har vi Jesus Kristus löfte: “och dödsrikets portar skall inte få makt över den” (Matteusevangeliet 16:18)
Och även: “Simon, Simon, Satan har utverkat att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder” (Lukasevangeliet  22:31-32).

6. Du skriver “Jag önskar inte lämna kyrkan och jag ber oupphörligt, dag och natt, för att påven inte ändrar doktrinen. Jag har svårt att sova på nätterna och jag är rädd då kyrkan nu är en ofrånkomlig del av mitt liv. Jag är även korgosse och jag skulle vilja bli en gudsvigd, men om påven ändrar doktrinen för att behaga världen så måste jag lämna”.
Det är bra att du ber för påven, som för övrigt ständigt ber om förbön.
Men du kan inte lämna kyrkan.
Vart skall du då vända dig, utanför kyrkan?
Kristus har lovat att vara med henne “alla dagar till tidens slut” (Matteusevangeliet 28:20).
Kyrkan är där Peter är: ubi Petrus, ibi Ecclesia, såsom Sankt Ambrosius sade.

7. Oaktat detta så förstår jag att du lider.
Jag antar att även om mina ord till viss del kan lugna dig på en del punkter, så förstår jag att ditt lidande med den kyrka som du valde då du konverterade, som du älskar mer än dig själv, som är din sanna moder vilken har återfört dig till nytt liv i nåd, kommer att förbli.
När du konverterade visste du vem du valde att följa.

Nu är du kanske mindre säker. Men du skall inte låta dig bli förvirrad. Kyrkan, Kristi brud som är utan fläck och skrynkla, förblir alltid densamma. Kyrkan tillhör Herren vilken är hennes brudgum och  “är densamme i går, i dag och i evighet (Hebreerbrevet 13:8).

8. Du är ministrant och hoppas jag snart också en tjänare, gudsvigd i denna kyrka.
Precis, såsom Kristus, som “utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. Ty han ville själv låta kyrkan träda fram utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara” (Efesierbrevet 5:26-27), gör du på samma vis.


Fortsätt att leva för kyrkan, att lida för kyrkan, att be för kyrkan så att den alltid kan vara den som räddar människor såsom som Herren önskar.
Må din kallelse bli lik Sankta Katarina av Sienas som när hon var döende sade: “Jag vill säga dig att jag har gett mitt liv för den heliga kyrkan, och när jag har gjort detta, så tror jag att det är en exceptionell nåd som har givits mig av Herren”.

Med anledning av detta, skall du inte sluta att gråta för kyrkan. Gör som Sankta Katarina: ge ditt liv till kyrkan. Detta är en särskild nåd.

Jag kommer med glädje att komma ihåg dig i mina böner, jag önskar dig allt gott i dina teologiska studier och välsignar dig.

Fader Angelo