Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

Jag är 36 år gammal nu, och ända sedan jag var en ung pojke, har jag varit attraherad av män, särskilt äldre män ( möjligen kanske med anledning av att jag saknade en fadersgestalt…..men jag vet egentligen inte varför).  

Många gånger, så associeras homosexualitet med femininitet eller ett beteende som i filmen “La Cage aux Folles”. Detta stämmer inte eftersom en stor andel människor är homosexuella och du skulle aldrig ana vilka och de kan arbeta som präster, läkare, etc….
Som många av er andra som följer den här websidan, så är jag döpt, och tillhör därför Jesus och kyrkan som samfund.
Jag vill citera ett utdrag från ett av dina svar eftersom jag anser att det var intressant och så innehåller det många sanningar.

“I ärlighetens namn, så bör vi tillstå att, precis lika väl som någon som fötts med ett fysiskt handikapp har samma värde som alla andra, så på samma vis, har den som fötts som homosexuell samma värde som alla andra människor.
Avvikelsen är ond, onaturlig men den är ingen synd.
Av denna anledning är det orättvist att diskriminera homosexuella  med anledning av deras läggning och det är också orättvist att fördöma dem. Speciellt om vi även tar med i beräkningen, att generellt sett, så får homosexuella ofta lida för sin läggning.
De skulle vara sannolikt vara snara till instämma i att deras läggning gör dem  annorlunda, de inte kan skapa en familj med barn på vanligt vis, och att de på grund av sin läggning alltid kan riskera att utsättas för spott och spe, att förlöjligas.
Moraliskt sett, så fördöms den homosexuella akten då den går mot naturens ordning.
Individen, däremot, är inte fördömd, speciellt inte om dess uppförande är klanderfritt – även om personen begår en synd är den inte fördömd, speciellt inte om den ångrar sig.
I korthet, endast Gud kan döma någons personliga ansvar. 

Inom den homosexuella kulturen blir sex liktydigt med åtrå/lust, det blir en tillfällig njutning där detta upplevs för stunden men som bara lämnar tomhet efter sig. Homosexuella grupper kräver civilrättslig förening, äktenskap, men i ärlighetens namn är det få människor inom den homosexuella sfären som eftersträvar eller verkligen önskar adoptera ett barn och uppfostra det. Allt kretsar kring sex som används som en drog.
Många gånger är det ett ensamt liv, avbrutet av korta möten för att tillfredsställa sexuella behov. Förhållanden mellan män varar ofta inte, och i de flesta fall är de otrogna mot varandra från start. Dessutom finns rädslan för sexuellt överförbara sjukdomar, vilket inte är en bisak.

Även den katolska katekesen talar om detta ämne på ett mycket objektivt, ej diskriminerande och respektfullt:
“2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att “homosexuella handlingar i sig själva är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.”

Vad mig själv anbelangar, så är det egna erfarenheter som fått mig beskriva denna arena så desillusionerat. Jag försöker att leva med min läggning som ett kors jag har att bära och inte som något jag skall bli av med. I detta liv har alla har sitt eget kors att bära. En del evangeliska samfund påstår att du kan befrias momentant om du bara läser deras broschyrer. Jag tror att homosexuell person kan leva sitt liv i kyskhet på samma vis som en heterosexuell som väljer att inte gifta sig. Allt kan bäras som en prövning, om man fallerar, så kan man visa ånger och återförenas med Gud.

Jag tror inte att kyrkan hatar homosexuella, utan hon hatar den synd som begås.

Prästens svar

Käre son,

1. Jag tackar dig för ditt vittnesmål
Det är ärligt , speciellt när du berör kyrkan  — vilken gör en distinktion mellan personen och syndfulla handlingar.
Du var också mycket ärlig då du redogjorde för hur det, speciellt bland homosexuella män, existerar lite trohet och hur allt reduceras till att uppleva egen njutning.

2. Andra, till och med en del av våra besökare, hävdar att de finner gemenskap och även andlig tillfredsställelse i homosexuella relationer.
Jag har svarat dem att gemenskap och andlig tillfredsställelse kan upplevas utan köttsligt umgänge mellan homosexuella, vilket alltid är en perversion och en hädelse mot Guds plan för mänsklig kärlek och sexualitet. 

3. Dock skall vi notera att alla homosexuella inte är likadana.
För vissa, så orsakar situationen stort lidande, och de försöker leva dygdigt och hedervärt.
Med utgångspunkt från min erfarenhet som själavårdare så vill jag säga att jag känner till dem som identifierar sig som homosexuella men aldrig haft någon sådan relation utan lever i en heterosexuell relation som äkta make/maka.

4. Å andra sidan, så förekommer även dem, som ingår i vad som du benämner den “homosexuella sfären” vilka som du sade, lever sitt liv på ett sådant vis att, “sex är lika med åtrå/lust, det blir en tillfällig njutning där detta upplevs för stunden men som bara  lämnar tomhet efter sig” och som du tillägger “allt kretsar kring sex som används som en drog”. Du tillstår också att  “många gånger är det ett ensamt liv, avbrutet av korta möten för att tillfredsställa sexuella behov”.

5. När det så kommer till dig själv: så säger du att du  försöker leva i din livssituation, som det kors den är, snarare än att försöka bli av med den.
Man skulle kunna säga att du låter alltför resignerad i relation till din situation. Men du känner dig själv bättre än vad jag gör.
Möjligen har du kommit fram till att för dig är det en alltför djupt rotad dragning, så den är omöjlig att utplåna. Således säger du att du är fast besluten att lida av din böjelse som ett kors. Jag tänker att du avser att leva det i  “kyskhet”, som ditt livsval, “på samma vis som en heterosexuell som väljer att inte gifta sig”. Om det sker felsteg  ”så kan man visa ånger och återförenas med Gud”

Jag tackar dig för ditt rörande vittnesmål.
Jag ber för dig och jag välsignar dig.

Fader Angelo