Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo,

Jag är en ledare för katekes med vuxna; och det finns en fråga som jag skulle vilja be om att få klarlagd: jag vet att vi blir Guds barn genom dopet och medlemmar i Kristi kropp och de troendes gemenskap i kyrkan, osv.

Men det finns frågor som jag inte känner att jag kan besvara själv: är det tack vare det att Jesus dör och uppstår som vi blir Guds barn, barn i sonen, så att säga?

Kan man då säga, att innan Jesus dör och uppstår, så var Maria Guds dotter fast genom sin, hennes egen, son? Frälsningen kommer ju genom Jesus död och uppståndelse, men blir han upphöjd som son samtidigt? Jag ber om ursäkt, men jag känner att jag behöver be om ett svar på dessa frågor!

Bästa hälsningar

AMH

Prästens svar

Käre vän,

1. Vi är frälsta genom den nåd som ges genom Kristus död och uppståndelse, den ger oss ett liv efter döden och en gemenskap i sonen. Därför påminner Sankt Paulus oss om att 

“Gud har köpt er och priset är betalt” ( Första korintierbrevet 6:20). 

2. Däremot betyder det inte att vi blev Guds barn först efter vår Herres död och uppståndelse. Faktum är att den var så kraftfull att den även verkar, så att säga, retroaktivt.

3. Således, bland de människor som blir till Guds barn, finns även de som accepterade nåden redan i Gamla Testamentet. 

Mestadels erhöll de nåden utan sin vetskap men alltid genom ett rent och renat samvete. 

4. Gud har aldrig övergivit de människor som har levt innan Kristus. Guds gudomliga kärlek har alltid omfattat alla, Gud har alltid älskat alla med sin gudomliga kärlek, och Gud gav dem redskap (nåden) för att uppnå frälsning.  

5. Sankt Thomas av Aquino och Sankt Augustinus talar om tre stadier av mänsklighet.

Under den första tiden så instruerade Gud människan genom naturens lagar.

Efter det kom så den tid då han gav dem lagen genom, via Moses, uppenbarelsen.

Och så, kom den tredje tiden, med den nya lagen som ges av Kristus. 

6. Så här skriver St Thomas av Aquino: “Som Augustinus säger (Contra Faust. xix), olika sakrament passar olika tider; precis som olika tider kännetecknas av olika delar av ett verb, såsom nutid, dåtid och framtid. På så vis, under naturens lag så styrdes människan av inre instinkt och utan yttre lag, mot att dyrka Gud, så allt som är förnuftig att använda vid dyrkan av Gud inkluderades av en inre instinkt.  Men senare blev det nödvändigt (att ge till människan) en lag att följa, en kraft utifrån: både för att naturlagen hade dolts genom människans syndafall; och för att tydliggöra Kristus nåd, genom vilken människan som art blivit helig (Summa Theologica, III, 60, 5 och 3).

7. Dock så finns det inga hinder för att specifik verklighet uttrycker några av dess uttryck, effekter, innan det att den helt implementeras.

Sankt Thomas av Aquino skriver: “Förfäderna rättfärdigas genom tron på Kristi lidande, precis som vi blir rättfärdigade. Sakramenten i den gamla lagen var en manifestation till den tron, på så vis att de representerade Kristus passionmysterium och dess effekter. Således var den gamla lagens sakrament inte försedda med någon kraft att ge nåd hänseende till hur de utfördes: de var endast uttryck för den tro genom vilken människor blev rättfärdigade”  (Summa Theologiae, III, 62, 6). I Apostlagärningarna kan vi därför läsa om Cornelius, officer vid Italiska bataljonen: “Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig”(Apostlagärningarna 10:4).

Dock, “när de blivit döpta, så erhåller de en större helhet av nåd och nådegåvor”(Summa Theologiae, III, 69, 4, ad 2).

8. Leo XIII skriver följande i encyklian Divinum illud munus:

”Det är sannerligen sant att den Helige ande genom nåden verkade i dem som levde före Kristus, såsom vi läser i skriften om profeterna, Sakarja, Johannes döparen, Simeon och Anna: så på pingsten så visade sig den Helige Ande således inte för första gången för att verka i helgonen, utan istället flödade den Helige Ande ut mer ymnigt; som en kröning av, inte en början på dessa Hans gåvor; det var inte starten på ett nytt verk, utan något som flödade ut ymnigare’(Sankt Leo den store, Hom. iii. de Pentec.). Men även om de också räknas till Guds barn, så kan de liknas vid arvtagaren, som “så länge han är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav (….), och har förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt” (Galaterbrevet 4:1-2). Således, hade deras rättigheter sitt ursprung i den Kristus som skulle komma, men det var även så att den Helige Ande visade sig mycket mer efter Kristus, såsom en ärlig vinst ökar i värde och verkligheten överträffar dikten.  Den Helige Johannes sade: ”Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte blivit förhärligad” (Johannesevangeliet 7:39). Strax därefter, när, så Kristus, uppstigit till himlen, och kom till att ikläda sig härligheten i det kungadöme han vunnit genom sitt lidande, så öppnade Jesus upp gåvan av den Helige Ande: “han gav människorna gåvor” (Efesierbrevet 4:8). För “ att ge och sända fram den Helige Ande efter Kristus förhärligande skulle bli något som aldrig skådats tidigare: inte för att det inte funnits någon sådan tidigare, men inte på samma vis” (St. Aug., DeTrin., 1. iv. c. 20)” (EE, III, 1312).

9. Tillika, som ett enstaka privilegium inför och i förväntan inför Jeus död så undantas Maria från arvssynden och fylls av nåd. Detta sammanfattas av Påve Pius IX i Ineffabilis Deus, Outsägelige Gud, när han framställer dogmen om det obefläckade avelsen: ”Den allra saligaste Jungfrun Maria var, från avelsens första ögonblick, genom en särskild nåd och ett privilegium givet av den Allsmäktige Guden och genom Jesus Kristus, mänsklighetens Frälsares, förtjänster, bevarad ifrån alla fläckar av arvssynden”.  

Denna doktrin har uppenbarats av Gud och skall fast och för alltid hållas för sann av de troende. Maria var den trofaste av alla Guds döttrar från sitt första andetag, sin existens. Och hon var en dotter i sin förväntan inför Kristus nådegåvor.

I hopp om att ha givit dig klarhet i denna fråga, så önskar jag dig allt gott i mina böner och jag välsignar dig.

Fader Angelo