Fråga
Käre fader,
Jag heter Guiseppe G och är 19 år. Det är inte första gången som jag skriver till dig via webben.
Jag är väldigt glad, jag har för några veckor sedan startat mina studier på universitetet, och jag är otroligt tacksam för alla goda gåvor som jag får av vår Herre, jag är glad för vänskap, och jag har redan har börjat få vänner.
Bland dem finns en flicka vid namn S…. Vi började prata med varandra, vi diskuterade olika ämnen och lärde känna varandra lite djupare ( jag är ju inte den som drar mig för att säga min åsikt, särskilt inte beträffande Kristus och att tillhöra honom). Jag upptäckte då att även hon är troende, men att hon inte hade bett rosenkransen tidigare, förutom någon gång som barn.
Jag är mycket tillgiven allas vår moder Maria….och jag är också hängiven den heliga rosenkransen, som ju är en trygg hamn var gång det stormar. Jag har aldrig förstått hur någon kan undvara denna bön som värmer hjärtat med så mycket innerlig kärlek som endast en moder kan erbjuda men inte vilken moder som helst utan Maria, Guds moder.
Genom Guds försyn upplevde jag nåden att be rosenkransen dagligen under nästan hela oktober månad (jag hoppas fortsätta och odla denna heliga vana)……trots detta så känner jag mig lite bekymrad…..min vän bad mig nämligen att undervisa henne och lära henne att be rosenkransen, och även att be den tillsammans med henne…….
Trots det faktum att jag älskar att be rosenkransen, den får mig att känna en innerlig kärlek till Jesus och Maria, så är jag rädd att jag kanske inte kan förmedla allt det vackra i bönens dialog (tråkigt nog så upplevde jag i början själv att den var monoton, nästan tråkig…..när den i verkligheten är en “underbar skatt” för oss att upptäcka).
Jag läser även en del religiös litteratur av de Montfort, Teresa D’Avila, Thérèse of Lisieux, skrifter av Sankta Klara och Sankt Franciskus, Sankt Franciskus de Sales, Sankt Alfonso av Ligurien, och även en del böcker och skrifter av Sankt Johannes Paul II.
Jag bad omedelbart till Gud och den heliga jungfrun att de skulle visa mig nåd och vägleda mig på bästa vis i detta uppdrag, jag har full tilltro till dem…. det är också så att jag upplever att utan deras stöd så förmår jag intet, till detta inkluderar jag givetvis förmågan att lära ut hur man kan be den heliga rosenkransen.
När detta stod klart för mig, så drog jag mig till minnes dig, fader , och din webbsida. Imorgon har jag även för avsikt att besöka min präst och be honom om råd.
Jag kommer att vänta på ditt svar, ett stort tack på förhand.
Bästa hälsningar
Prästens svar
Käre Giuseppe,
1. Jag är glad att höra att din vän har känt en längtan efter att be den heliga rosenkransen och har bett dig om råd angående vad som krävs för att bönen görs rätt och riktigt. Jag har redan vid flera tidigare tillfällen haft anledning att redogöra för hur man bör be rosenkransen och jag är glad att få anledning att göra så ytterligare en gång.
2. Först och främst, så är det viktigt att hålla i minnet att bönen inte enbart består av att upprepa bönerna Fader vår och Var hälsad Maria i rätt ordning ett antal bestämda gånger. Att verkligen be Fader vår fem gånger och Var hälsad Maria femtio gånger är utan tvivel en fantastisk handling. Ska sanningen fram så är det i sig meriterande, eftersom Sankt Thomas menar att man inte kan be Fader vår utan att motta goda gåvor.
Sankt Bonaventura påminner att Vår fru alltid visar sin nåd till dem som vänder sig till henne i bön med orden: Var hälsad Maria. Dessa är hans egna ord: Maria svarar med (någon) form av nåd till dem som frambär bönen “Var hälsad Maria” med tillgivenhet (”Libenter Maria salutat cum gratia si libenter salutamus eam cum Ave Maria ”, Speculum B. Virginis Mariae, lect. IV).
3. Rosenkransen är så mycket mer än det som redan nämnts, även om det redan är mycket nog. De mysterier som betonas anger även tonen hos bönen. Deras olika betoning tycks uppmana oss att fokusera, här och nu, på de gärningar Kristus utfört för vår egen, personliga, frälsning skull.
Ett fullständigt fokus på mysterierna tar sig i uttryck av ett djupare tillstånd, vilket även kan benämnas meditation eller kontemplation, vilket inte enbart tjänar till att påminna oss om vad vår Herre har gjort för oss, utan det påverkar även i hög grad våra egna liv om vi tar som vana att be rosenkransen.
4. Detta är skälet till att Johannes Paulus II skrev “Rosenkransen… utgör definitivt en kontemplativ bön. Om den kontemplativa dimensionen undantas så förvrängs den, och som Paulus den VI betonade: ”Utan kontemplation, så är rosenkransen som en kropp utan själ, dess recitation blir till en mekanisk upprepning av en formel vilket motsäger Jesus uppmaning till oss: ”Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de blir bönhörda för de många ordens skull (Matteusevangeliet 6:7)” (Rosarium Virginis Mariae, 12).
5. När mysterierna begrundas, så är trenne ting särskilt viktiga:
För det första så utgör den en återgivning av frälsningens mysterium.
Det förutsätter att vi är väl bekanta med vad som utspelas i dessa mysterier. Av det skälet, så när man angivit det mysterium som ska begrundas, så är det viktigt att läsa ett avsnitt ur de heliga skrifterna som berör det mysterium som är aktuellt. På så vis vägleds man till meditation kring den händelse som mysteriet omfattar.
Tveklöst, så är det oöverträffat att med inspiration från vår Fru återuppleva händelserna, att hon vägleder dig så att du kan förstå hur hon upplevde dem.
Detta kan upplevas som att sikta alltför högt för många, men det är det vackraste som kan ske i den här världen.
Men då det kan vara alltför svårt, så ska jag strax berätta hur en rekonstruktion, återupplevelse av frälsningens väg kan ske på annat vis.
6. Det andra är att det är viktigt att tacka vår Herre för allt som han har åstadkommit för oss. Genom att tacka honom, så kommer vi till insikt om vilken oerhörd gåva han har givit oss och som han fortsatt ger oss. Det är på detta vis som vår kärlek till Vår Herre återuppväcks på nytt.
Vi måste åter och återigen oupphörligen tacka honom för egen del men även för alla andras över hela världen.
7. För det tredje så kan vi be Gud om att erhålla nåd i kraft av de förtjänster Kristus har givit oss i kraft av de händelser som vi mediterar över. Det är en nåd som han generöst delar ut i det ögonblick då bönen till Gud Fader åtföljs av de uppoffringar vi är beredda att göra för att erhålla dessa förtjänster.
8. Den heliga rosenkransen skall man be på ett sådant vis. Om så är fallet, så kommer man snart att inse att den tid som spenderas är den mest värdefulla och fruktbara på hela dagen. Men för en del är det svårt att fokusera meditera, även om det egentligen är en av de enklaste sakerna i världen.
9. Vad kan vi då göra? Vi bör vara tillfreds med att om vi ber på detta vis så vänds hjärtat i kontemplation och kärlek till Jesus. Att vi har ett älskande hjärta som utan att vi tänker efter bekänner att händelserna i Jesus liv är de viktigaste i våra liv och vår historia.
Under bönen så kommer vårt sinne att vandra från en tanke till en annan som i en ständig pågående ström…..I detta finns något grundläggande, bestående, oundgängligt: att vara samman med vår Herre och vår Fru, i övertygelsen om att något viktigt sker. Så viktigt och värdefullt att du inte vill låta en enda dag passera utan att ha bett den heliga rosenkransen.
I sin enkelhet för metoden Jesus närvaro med sin allomfattande nåd in i våra liv, liksom Maria med vilken djävulen själv inte kan mäta sig. Och detta är skälet till att man vid slutet av rosenkransbönen upplever frid och lugn i sitt personliga liv och familjer.
Må Herren välsigna den heliga iver som driver dig att dela med dig av denna värdefulla gåva till din vän som du nu mött på universitet.
Jag kommer att komma ihåg dig i mina böner till Herren, jag önskar dig allt gott och välsignar dig.
Fader Angelo
Questo articolo è disponibile anche in:

