När det kommer till rättigheter och skyldigheter så tycks det inte finnas någon kontinuitet i trosläran; jag ber dig att klargöra uttalandet om att en kvinna skall vara undergiven sin man 

Fråga

Hej Fader Bellon,

Jag vill framföra ett tack till dig för din pastorala omsorg och jag skulle uppskatta om du läser mitt mail.

Jag ber om ursäkt om du uppfattade mitt tidigare mail som ostrukturerat och svårt att förstå. Jag har två saker som jag funderar på nu.

I. Har vi alla samma rättigheter och skyldigheter? I sin senaste encyklia till alla bröder så bekräftar påve Franciskus att alla män (liksom kvinnor) har samma rättigheter och skyldigheter.  

Så långt är allt klart och tydligt, men om hans Helighet inte syftade på några (fundamentala) rättigheter och skyldigheter, så är detta i konflikt med den lära som Kyrkan har predikat i århundraden. Mer precist, alla människor har lika värdighet, men är ojämlika beträffande rättigheter och styrka från Moder natur (SS Leo XIII, encyclical Quod Apostolici Muneris, 1878), och de skillnader som förekommer i kulturellt hänseende, förmögenhet och social position är inte nödvändigtvis i motsats till gudomlig och naturlig lag och broderlig anda samt gemenskap (SS Pius XII, Christmas Radio Message of 24 December 1944, 1944).

För att inte förglömma den doktrin (se exempelvis Leo XIII) enligt vilken demokrati är en av flera legitima styrelseskick. 

Kan kyrkan vara en pålitlig vägledare i trosfrågor om hon motsäger sin egen lära? Om det inte finns någon motsättning mellan dagens budskap och tidigare, så kanske troskongregationen kunde vara tydligare beträffande dessa fundamentala principer?

II. Enligt Bibeln ska kvinnor och män ha samma roll inom familjen? Fader Bellon, jag tror att rollerna inom familjen måste, till delar, vara etablerade enligt traditionen likväl civila lagar  (SS Pius XI, encyclical Casti Connubii, par. II, 1930, and SS Giovanni Paolo II, encyclical Familiaris consortio , art.25, 1981), dock rör min fråga de grundläggande aspekterna inom äktenskapet såsom de återges i den Heliga Skriften.  

I bibeln, förekommer det ofta hänvisning till att det är kvinnans plikt att vara undergiven sin man, men i ett stycke i aposteln Paulus brev till efesierna så kan vi läsa att de skall vara eftergivna varandra, vilket tycks referera till ett mer jämlikt förhållande mellan äkta makar. 

En del menar att texterna i den heliga skrift är påverkade av den kultur och mentalitet som var dominerande under den tid som författaren var verksam. Dock, Kyrkan lär oss att dessa författare genom gudomlig inspiration, direkt från Gud, skrev det han önskade (KKK 106) således bör var vers återge den heliga andens vilja mer än den kulturella tidsram inom vilken författaren var verksam.   

Således bör vi överväga att Gud begär att kristna äkta makar skall vara undergivna varandra, och han understryker detta gentemot enbart hustrun på flera ställen. När jag har begrundat detta, så har jag tänkt att Gud kanske begär två olika former av undergivenhet mellan äkta makar: Han begär att hustrun är undergiven mannen och att män sörjer för sina hustrur, vilken innebär att de även ger upp sina nöjen/ strävar efter vad de önskar. 

Exempelvis, Apostlarna (id est således kyrkans hierarki) var underställda Jesus Kristus såsom varande Messias och Guds son, men till och med Jesus var på sitt vis beroende av Apostlarna när han fick anpassa sig och oroa sig för dessa trögtänkta män, särskilt när han ödmjukt tvättade deras fötter. 

Det tycks mig som att den välsignade Giuseppe Toniolo (Treviso, 1845 – Pisa, 1918) tolkar denna sista handling som ett exempel för all mänsklig hierarki i all evig tid. 

Allt ovan men utan att underlåta att ta med det som Helige Pius XI sade, mänskliga lagar kan avgöra mer precist hur undergivenhet karakteriseras, och jag vill tillägga, genom att föra de äkta makarnas rättigheter och skyldigheter närmre varandra i syfte att göra dem mer jämlika. Vad anser du? Är jag helt vilse? Har jag svårt att förstå?

Prästerns svar

Käre vän,

det har dröjt (nästan ett år) med mitt svar. Jag ber om ursäkt. 

1. Beträffande de två frågor som du ställde till mig:

Angående den första: påve Franciskus sade att alla människor, vilket klart och tydligt inkluderar kvinnor, har samma rättigheter och samma skyldigheter. Vilket är korrekt. Uttrycket “alla människor” är detsamma som alla och envar. Alla och envar, även barn, har samma rättigheter och skyldigheter. 

2. I regelverket Donum Vitae (vilket är regelverket för kongregationen för trosläran från 22:a februari 1987) så läser vi: ”Människor skall respekteras och behandlas som en individ från det den tidpunkt då befruktningen sker; och således ska personens rättigheter erkännas från samma tidpunkt, vilket först och främst är dess rättighet till existens, ett liv” (DV I:1).

3. Distinktioner är implicit inkluderade i detta uttalande, särskilt skillnaden mellan absoluta rättigheter och de som är beroende av omständigheter. Exempelvis: alla har möjlighet att delta i allmänna val. Barn är också människor. Har de då samma rätt att rösta?

Självklart är de människor. Trots detta, så krävs det ett visst mått av kunskap om samhället för att utföra en så ansvarsfull handling som att rösta, och då skall personen ifråga ha nått en viss ålder, nivå av mognad. På samma vis kan man anföra att barn som enskilda personer har rätten att gifta sig. Men samhället hindrar barnäktenskap eftersom ett visst mått av mognad krävs för att ta sig an äktenskapliga rättigheter och skyldigheter. 

4. Om du håller en sådan distinktion i minnet, så inser du att det inte finns någon motsättning inom trosläran. Vid vissa tillfällen refererar trosläran helt enkelt till grundläggande rättigheter. Vid andra tillfällen hänvisar den till villkorade rättigheter, vilka regleras av samhället. 

5. Det du skriver om demokrati, att det kan ses som en av de legitima formerna för styre, är korrekt. Vi kan ej anta, a priori, att demokratiska system kommer att förbättras i framtiden.  

6. Den andra frågan ifrågasätter om mannen och hustrun har samma roll inom familjen. 

Du uttrycker dig lite vagt, för om de äkta makarna har samma rättigheter och skyldigheter , så har de oavsett olika roller inom familjen. Vissa kan kopplas till naturlagarna, såsom att bära ett barn i sin livmoder, eller att föda fram dem, att amma dem. Andra, har å andra sidan, kan kopplas till traditioner eller kulturell sedvänja. Tidigare fördelades vissa uppgifter traditionellt till män respektive hustrur, exempelvis matlagning eller städning. Det kan inte förnekas att kvinnor många gånger är bättre på att hålla det välordnat och rent. Vi kan se detta i deras uppträdande liksom klädsel.

7. Beträffande att vara undergiven, så är det bra att komma ihåg Efesierbrevet 5:21 där den helige anden säger: “Underordna er varandra i vördnad för Kristus”. Eftersom han talar om ömsesidig underkastelse så förtydligar Sankt Paulus i en följande vers: “kvinnorna skall i allt underordna sina män” som en fortsättning. 

8. Sankt Paulus säger att männen är: “en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud” (Efesierbrevet 5:23). Det faktum att han är ledaren påverkar inte makarnas inbördes dignitet. Genom att hänvisa till makarnas inbördes lika värde, så avvisar Kyrkan polygami – polygami manifesterar att män står över kvinnor eftersom det skulle vara upp till mannane att avgöra hur många fruar han önskar ha. På samma vis innebär detta att mannen inte äger kvinnan.

Men precis som Kyrkan är allt för Herren, så är också kvinnan allt för hennes man. Hon är lycklig för att leva för honom. Och på samma vis är mannen lycklig över att ge allt av sig själv för sin fru, till sin sista droppe blod precis som Kristus gjorde för Kyrkan, för vilken han själv utsåg sig till tjänare. 

9. Det är riktigt att Sankt Paulus genom inspiration skrev allt som den Helige Ande önskade. Men det är också riktigt att förstå att den Helige Ande inspirerade honom att beskriva detta utifrån sin tids samhälle beträffande hur en kvinna är undergiven sin man. Däremot, för att inte bekräfta en ojämlikhet som då antogs finnas, utan för att rensa bort en underkastelse från alla möjliga tolkningar kring mannens dominans över kvinnan, så beskrivs en ny form av underkastelse som är gemensam för dem båda.

Och det är inte enbart en form av gemensam underkastelse sinsemellan, utan om en gemensam underkastelse inför Herren, den ende som är Herre över mannen och hustrun, den första och ej utbytbara gemålen till dem båda. 

10. Genom att starta från den gudomliga bekräftelse att “de två är ett kött” så är det olämpligt att tala om att mannen skulle stå över sin hustru eller vise versa. Gemensam underkastelse är grunden till den kärlek där vi ger av oss själva helt och fullt till den andre och då också gör oss till varandras tjänare för den andres välbefinnande.  Det är en underkastelse i kärlek, vilken leder oss till att bli lyckliga och villiga att offra oss för varandra till den sista droppen av blod. 

Denna gemensamma handling är särskilt vackert beskriven i en text av Tertullius, en kristen skriftställare från det andra århundradet: “Hur skall jag kunna uttrycka lyckan i det äktenskap som Kyrkan förenar, som eukaristin bekräftar, som välsignelsen förseglar, som änglarna annonserar och Fader bekräftar?…..Vilken gemensam kraft som skapas då två troende förenas i ett hopp, en iakttagelse, ett tjänande! De är båda bröder och båda tjänar samman; det finns ingen åtskillnad i själ och kropp. I sanning är de två ett kött och där köttet är ett, där är själen en”(Ad uxorem, II; VIII, 6-8).

Tack för att du gav mig möjligheten att utforska detta.

På samma vis är jag glad för din skull för om jag inte tar fel så är du en ung man som närmar dig tron, eller rättare sagt, vår Herre. 

Jag kommer ihåg dig i mina böner och välsignar dig. 

Fader Angelo

Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska