Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo,

Jag känner mig omvänd på samma vis som Sankt Paulus blev omvänd eftersom det var som ett blixtnedslag. Efter det att jag blivit helad av Herren, så vänds mina tankar och böner mot dem som har fallit från trons väg, syndarna, och jag frambär mitt offer till Herren för de senares omvändelse. 

Jag vill ställa några frågor till dig beträffande eukaristin.

1) Jag bor i en liten stad i bergen där de allra flesta känner varandra. De som går till den Heliga mässan varje söndag är en liten del av invånarna, och de som går till bikt är färre. Tyvärr kan jag se att det är deltagare, både i min församling liksom i min familj, som tar emot eukaristin även om de inte går till mässan var söndag och även om de inte har gått till bikt på mycket lång tid. Detta fyller mig med blandade känslor av ilska och sorg. Mer än en gång har jag försökt få, en till mig närstående, att följa med mig till bikt, men hon har inte velat följa med. Jag har även skrivit ut det svar du tidigare gett på denna websida på frågan om det var en allvarlig synd att delta i mässa på TV till en bekant. Efter att ha läst svaret frågade hon mig om det även var en synd att delta i rosenkransen via TV: jag tror att hon ej förstod min synvinkel så jag släppte det eftersom det tycktes vara slöseri med tid. Jag tror att min församlingspräst hyser liknande tvivel, så jag undrar om det vore lämpligt för troende att bli påminda gång efter annan att det är en stor synd att inte helga vår Herres dag och på ett sådant vis ta emot eukaristin är en akt av hädelse. Jag tror att många inte är medvetna om detta så jag tänker att de troende borde bli upplysta om detta. Eftersom jag då och då skriver i församlingsbladet, så är detta kanske något jag kan ta upp?

2) Vid ett tillfälle deltog jag i en begravning där kyrkan var full av folk. Min dotter berättade då för mig att en av hennes skolkamrater som var muslim och därför ej döpt tog emot kommunionen då folkmassan pressade henne fram till prästen. När hon insåg sitt misstag anförtrodde hon sig till min dotter som inte kunde säga vad hon skulle göra, inte heller jag då jag fick veta detta, visste på råd om hur situationen borde lösas. Vad borde jag ha sagt till henne? Hur gottgör man något sådant? 

3) Vi ett tillfälle när min dotter tagit emot kommunionen under mässan visade hon mig hur hon hade fått två oblat och gav då ett till mig. Jag höll den i min hand till slutet av mässan då jag inte visste vad jag skulle göra men efter det så gav jag den åter till prästen. Prästen sade mig att min dotter kunde tagit emot båda. Är detta korrekt? Begick jag ett misstag? 

Jag har nu ställt många frågor, men jag förlitar mig som alltid på din värdefulla hjälp som är tillgänglig liksom för vår Herres hjälp med svaren som du kommer att ge mig, dessa är ett viktigt stöd för livet som troende.

Ett hjärtligt tack till dig.

Prästens svar

Kära vän,

Jag gratulerar dig till den glädje som du upplevde vid din omvändelse, särskilt som den var oväntad. Det kom som en överraskning, som en pånyttfödelse. 

Jag kommer nu ta upp en del frågor med dig, vilka är av olika dignitet. 

1. Tråkigt nog så är det sant att mer än ett fåtal tar emot den heliga kommunionen utan att reflektera över det som skriften säger: “Var en och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig. Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit” (Första Korintierbrevet 11:28-30).  Innan dess sade den helige ande genom Paulus mun: “Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod” (Första Korintierbrevet 11:27). Detta är så allvarliga ord att var och en bör noga begrunda dem och betänka dess konsekvenser då detta kan ej trivialiseras. 

2. Heliga Faustina Kowalska skriver i sin dagbok, ”De mest högtidliga ögonblicken i mitt liv är då jag tar emot den heliga kommunionen” (10.1.1938).

I en av de vackraste dialoger som återges i dagboken så säger herren till henne, “Jag önskar förena mig själv med mänskliga själar; Min största glädje är att fören mig med själar, du ska veta min dotter att då jag når in en människas hjärta vid den heliga kommunionen,så är mina händer fulla av all nåd som jag önskar ge till den själen. Men själar visar inte mig någon uppmärksamhet; de sätter mig åt sidan och sysslar med andra ting. Åh som det bedrövar mig, att själen inte känner igen kärleken! Då den behandlar mig som ett dött objekt” (19.XI.1937).

Att behandla Gud som ett föremål, att inte vända tanken mot honom, att emot honom med en själ som är förorenad av synd är en grav hädelse mot Herren vår Gud. Man tar ju emot det heliga tecknet (sakramentet ), det vill säga, de välsignade partiklarna, som i realiteten är Jesus Kristus. 

3. Herren bjuder in alla  till att ta del av sakramentet på samma vis, som i den heliga skrifts liknelse, kungen bjöd in alla till sin son bröllop. På den tiden var alla gäster, såsom seden var i orienten på den tiden, tvungna att besöka kungen gemak för att iklädas kunglig skrud. I vårt fall, då Herren bjuder in alla till kommunion, så erbjuds själen passera genom hans gemak om den inte äger nådens bröllopsklädsel.  

Betänk “till en ränksmidares själ kommer inte visheten” (Salomos vishet 1:4). Den som smider ränker skulle synda mot Herrens egen kropp, den skulle äta och dricka sin egen dom.

4. Det är fel att påstå att bara för att man ber med hjälp av ett program på TV, så kan man likväl delta i mässan genom att enbart titta på den på TV.  

Skälet till detta är enkelt: mässan är inte enbart bön, den är ett sakrament, och sakramenten är personliga möten med den uppståndne Kristus. 

På samma vis som det inte är möjligt att bli döpt genom att titta på när andra blir döpta på TV, är det inte heller möjligt att delta i första kommunionen, endast genom att titta på den på TV när andra deltar, ej heller är det inte heller möjligt att delta i eukaristin.

5. Man kan be varsomhelst och på alla vis, så även med hjälp av en TV.

Men för att delta i sakramenten, det sanna och personliga mötet med Kristus så är det nödvändigt att besöka kyrkan. Här, då prästen är en del av Kristus och kyrkan, så utgjuter Herren nåd. Det är här Kristus möte med människan blir fullbordat. 

6. På Jesus tid, så var intentionen att träffa Herren inte tillräckligt för att bli helad. Fysisk kontakt var nödvändig. Vi läser i evangeliet “och hela hopen försökte röra vid honom, ty det utgick kraft från honom, och han botade alla” (Lukas 6:19).

Hur kan vi låta bli att minnas kvinnan som haft blödningar i många år och vars hälsa gradvis försämrades? Närde inte hon en stark önskan att röra vid Jesus? 

Hon var övertygad om att hon skulle bli botad genom att röra vid honom, inte enbart genom att tänka på honom.

Så här lyder den heliga skriften: “Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört berättas om Jesus, och nu kom hon bakifrån, i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått kraft från honom vände han sig om och frågade: “Vem rörde vid mina kläder?” “(Markusevangeliet 5:25-30).

Jersualembibeln säger: Den här kraften utgörs av en fysiskt märkbart helande ström vilken kan uppnås genom kontakt. 

7. Samma sak kan vi läsa om i Markusevangeliet 6:56: “Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till så lade man de sjuka på de öppna platserna, och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade” (Markusevangeliet 6:55-56).

Nyheten om det mirakulösa botandet av den blödarsjuka kvinnan genom att hon rörde vid fållen på hans mantel hade spridit sig. Alla önskade därför röra vid honom bönföll därför honom att låta dem få röra vid honom.

.

8. När Jesus instiftar eukaristin säger han: “Gör detta till min åminnelse”. Han sade inte: “Tänk på mig” utan “Gör” och detta är den specifika akt som måste utföras och då inte enbart är till åsyn. 

Det är klart och tydligt att de som inte kan komma till mässan eftersom de hindras av sjukdom, orörlighet eller har starkt tvingande skäl ändå deltar på något vis genom att delta via en TV sänd mässa. Men personen kan inte säga “Jag gick i mässan”. 

9. De som kan delta i mässan och inte gör det utan väljer att se på mässan via TV visar att de har förstått och kanske upplevt mycket lite av Jesus kraft och helande väsen. 

Enligt kyrkans uppfattning, så begår dessa personer en svår synd och kan inte delta i den Heliga kommunionen utan att dessförinnan gå till bikt: “De som frivilligt försummar denna plikt begår en svår synd” ( Katolska Kyrkans Katekes, 2181). 

Som du påtalade, är det helt riktigt på så vis, att det inte skulle skada att påminna de troende om att, ifall de har handlat på detta vis, så kan de ej ta emot den heliga kommunionen, utan att de isåfall hädar grovt..  

Du kan också påtala detta i församlingsbladet, eftersom du har möjlighet till detta. 

10. Vad skall man då säga om den muslimska flickan som gick fram och tog emot den heliga kommunionen?  

Hon förstod sannerligen inte vad hon gjorde och fick troligen inte heller någon hjälp till att förstå det heller eftersom detta var något som många av de närvarande gjorde. Tyvärr, även om vi beaktar detta, så måste vi konstatera att detta är ett fall av avsakralisering. 

Uppfattningen att man kan tillåtas att göra si eller så utan att ha insikt eller tillräcklig kunskap innebär att man saknar förståelse för det som är heligt. Man måste alltid nalkas kommunionen på ett heligt vis. 

11. Vad skall man då säga om din dotter som gavs två oblat, jag måste påtala att den som tar emot kommunionen i handen måste inmundiga den omedelbart framför prästen. 

Det här förbises tyvärr alltför ofta.

Oavsett om man tar emot en, två eller tre oblat så ändrar detta ingenting. Oblaten måste inmundigas omedelbart framför prästen.

Må Herren som omvände dig plötsligt, på samma vis som Paulus, göra dig till en apostel, full av kraft, till gagn för oss alla. 

På detta vis ska jag minnas dig i mina böner till Herren och jag välsignar dig. t

Fader Angelo