Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo,

Jag skriver till dig för jag vill finna en lösning på problem som berör min nuvarande pojkvän. Vi har varit ett par i några månader, 8 noga räknat och under de senaste 4 har han funnit Jesus och är nöjd och tillfreds med sin tro. Jag vill inledningsvis säga att jag är agnostiker (jag tror på Gud men däremot inte på allt som relateras till religionen,då jag tyvärr (?) är en rationell person, generellt sett så är det så att det jag inte kan se det tror jag inte på (även om jag utan tvekan tror på mirakel eller uppenbarelser), så jag förstår inte en del av hans levnadsregler. Vi har inte haft sex på 4 månader, inte något förspel, ingenting. Jag har försökt (och försöker fortfarande ) acceptera situationen, även om jag inte uppskattar den,  jag fortsätter relationen eftersom jag verkligen älskar honom. Trots med- och motgångar (mer mot än med ) har vi fortsatt vår relation, men när vi har nått fram till en gemensam punkt, då uppstår nya invändningar: den sista, vilken framkom idag, är att om han blir upphetsad (vilket han skulle vilja, men inte kan eftersom han är praktiserande katolik) så förolämpar vi Gud. När jag passionerat kysser honom (så kallade “franska tungkyssar “), så blir han upphetsad och han har gjort klart för mig att vi då  förolämpar Vår Herre. I realiteten känns det som att han hellre skulle vilja ha mig som vän än flickvän eftersom jag i sådant fall inte skulle riskera att hetsa upp honom. Trots det faktum att jag har växt upp i en kristen miljö, och tog emot sakramenten, gick till kyrkan under en lång period av tid och även gick i en skola som drevs av Salesianska nunnor, så har jag min egen Gudstro, jag tror på att Gud existerar men jag har svårt att förstå de många regler som han  har ställt upp, såsom att det är fel att sexuellt vara tillsammans före äktenskapet, samboförhållanden, abort och homosexualitet. Jag anser att det är trångsynt i en alltmer modern värld och enligt mig borde religionen och kyrkans synsätt vara öppnare och mer inkluderande. Jag tycker att min pojkvän överdriver. Han överdriver så till den grad att jag blir utmattad. Jag har accepterat alla hans behov, och ställt mina egna önskemål åt sidan för hans skull. Jag försöker hålla igen mina behov, vilka skulle leda oss till “synd” (som han skulle uttrycka det). Men nu är hans nya önskemål att undvika att bli upphetsad och känna åtrå på grund av kyssar, och det gör mig rasande. Jag älskar honom, men på detta vis så känns det som att han kastrerar mig. Jag är en passionerad person, jag behöver fysisk kontakt, kramar, kyssar (mer intensiva), smekningar (jag gav upp de intima för hans skull). När jag träffade honom och sakta kom att bli attraherad av honom, så ledde det till tankar jag inte haft tidigare, tankar om framtiden, så jag känner att detta verkligen betyder något. Men om relationen försämras för mig, sett i relation till att den ändras så han känner sig mer bekväm med situationen, så är jag nog redo att ge upp för MIN egen skull. Så jag vill fråga dig:

1. Är det syndigt att bli upphetsad? Kan uttryck för tillgivenhet, i ett förhållande, vara en synd trots att båda vet att det inte kommer att gå längre?

2. Om man inte uttrycker känslor, kan ett förhållande anses vara romantiskt? (Mitt eget svar på frågan är NEJ).

Tack så oerhört mycket.

C.

Prästens svar

Kära vän C.,

jag beklagar, men det var först idag som jag hade möjlighet att besvara mail från den 13: e maj. Jag är ledsen för detta och jag ber om ursäkt för det.

1. Jag vill utgå från det viktigaste, vilken är din egen relation med Gud. Du berättar för mig att kommit att acceptera att du tror på Guds existens, men att du har svårt  “att förstå de många regler som dikteras av honom, såsom att det är fel att vara tillsammans sexuellt före äktenskapet, samboförhållanden, abort och homosexualitet”. Sammanfattningsvis säger du: “jag anser att det är trångsynt i en alltmer modern värld och enligt mig borde religionen och kyrkans synsätt vara öppnare och mer inkluderande”.

2. Efter dessa påståenden, så framstår God som en smula … tillplattad.

Ja Gud existerar, och vem kan tvivla när allt påminner oss om honom! 

Även en droppe vatten påminner om honom på sitt eget vis, då den inordnar sig efter de underbara lagar i naturen och skapelsen som vi försöker lära oss att förstå.

För att inte tala om den mänskliga kroppen, cellens sammansättning, vad den i sig innehåller, och hur de formerar sig…..

För att inte tala om kosmos och universum vilka kan omnämnas på följande vis “hans namn är det enda upphöjda, över jord och himmel är hans majestät ” (Psaltaren 148:13).

Som den heliga författaren skriver: “Hur härliga är inte alla hans verk – också den minsta gnista är en fröjd för ögat” (Jesus Syraks Vishet 42:22).

3. Nåväl, gudomlig vishet är oändlig och vi känner den endast till en liten del och som moraliska normer (vilka är till för att bevara vår förmåga till att älska, till ren kärlek och samtidigt berättar de för oss om en annan kärlek vilken vi kan relatera till och som är begriplig vid kärlek mellan individer); skulle gudomlig visdom kunna vara felaktig?

4. Du säger till mig att du har svårt för att tro eftersom du är rationell.

Jag är också rationell, men jag vill visa dig att dina argument inte är rationella. 

Jag vill inleda med det som du påstår är ett misstag från Guds sida: att fördöma abort.

Så, låt oss försöka vara rationella: vad är det som föranleder en abort? För vi talar om en framtvingad abort, inte en naturlig.

Abort innebär att man dödar en oskyldig mänsklig varelse som inte kan försvara sig. 

Dödad för att den är försvarslös.

Men, vad skulle ge oss denna förvridna och absoluta makt över andra och mot andra?

Du är ju rationell, så då måste du ha svaret.  

Det är inte rätt att döda en oskyldig och försvarslös mänsklig varelse, precis lika lite som det är rätt att utföra en abort.

Det är inte rätt att utföra en ond handling.

5. Vad beträffar homosexualitet, om du provar att vara rationell:

Vad är genitalier till för? Av vilken anledning har de blivit utformade på det vis som de är av moder natur?

Uppenbarligen för att kunna förenas efter en plan enligt den sanna naturen hos en man och en kvinna.

De handlingar som sker utanför skapelsens avsikt, följer inte det mönster, handlingar, som naturen skapat dem för, utan det är en avvikelse, ja en perversion.

Vad som givits för att manifestera den högsta kärleken, det totala utlämnandet av sig själv i vilken det innebär möjligheten att bli far och mor, brukas i ett sådant fall i en onaturlig, smutsig, frånstötande och förnedrande förening. Ingen homosexuell relation kan jämföras med den intima och rena akt som sker då två makar förenas vilka är öppna för livet och önskar, välkomnar, barn.

6. Beträffande samboende: om vi fortsätter vårt resonemang, är det rätt och rationellt att leva som om man är gift, men enbart är i en relation, utan att då ha friheten att bedöma om den känns bra, att kunna gå ut med vänner, att bli uppvaktad av andra, att överväga andra möjliga “partier”? Är det rationellt att leva som ett gift par utan att vara gifta? Är det inte en fiktion, en lögn som inte innebär något gott för någon?  

7. Är sexuella relationer före äktenskapet, vilka ofta inte följs av något bröllop, rimliga? Är det verkligen orimligt att förbli oskuld till äktenskapet? En flicka som vet att hon förlorat sin oskuld före äktenskapet vet också att hon förlorat sin integritet, att något fattas, att något som borde vara ett tecken på integritet och renhet till den som skulle leva förenad med henne i evighet har missbrukats.

Det finns inget orimligt i renhet och föräktenskaplig oskuld. Tvärtemot, det finns mycket passion och lite rationalitet och ansvar i föräktenskapliga relationer där man låtsas ge sig hän fullkomligt. 

8. Som du kan se, så har jag fram till nu inte talat om Gud, jag har inte talat om tron.

Om vi nu skall nalka oss den nivå där vi talar om tron, så låter tron oss veta “allt är skapat genom honom och till honom” (Kolosserbrevet 1:16) – Vem är då Kristus – frågan öppnar en extraordinär horisont, vilken låter oss förstå hur alla delar i skapelsen,- även det emotionella livet – skapats för något större än enbart relationen mellan en man och en kvinna. Det har du inte funderat över, och därför ser du Guds lagar på ett felaktigt vis, som ett tvång och en fientlig till mänsklig kärlek.

9. De som har förstått detta, vet från egen personlig erfarenhet, att vissa handlingar i ett upphetsat tillstånd, utförda i affekt, inte leder till Gud och en förening med honom.

Sannerligen – de vet att dessa handlingar gör att man leds bort från hans närhet och den ömhet han fyller i ens inre, i ens hjärta.

10. Sammanfattningsvis: frågan rör egentligen inte vilka små oförståeliga regler som skall respekteras, utan den väg som utformas i förening med Gud, hans hjärt och mening, mål, där hans normera avslöjar hans otroliga kärlek till oss: eftersom han önskar att att vi erfar och behåller den rena kraften att älska.

Du har inte kommit att lära känna pojkens hjärta ännu.

Du fångas inte av det som fångat hans hjärta och han kan inte eller saknar förmågan att uttrycka detta verbalt. 

Jag önskar dig allt gott i bönen och jag välsignar dig.

Fader Angelo