Efter den femtioelfte skandalen där någon präst var inblandad, så började jag att be för dem och efter det så har mitt liv successivt förändrats till det bättre.

Fråga

God morgon, Fader Angelo,

Jag hoppas att allt är bra med dig. Jag har en fråga som jag vill ställa och som den här gången handlar om mitt inre liv.

Fram tills nu har jag aldrig berättat för någon om det som jag nu med ödmjukhet vill anförtro åt dig. 

Det rör sig om mitt inre själsliv. Jag började att be för våra präster 2016. Det var under det året som nyheter om sexuella övergrepp, i vilka präster var inblandade, åter chockerade världen, särskilt i USA. Jag började då att be för präster och för att tacka Kristus för de gåvor och den nåd han givit mig. 

Genom att be för präster så har mitt eget andliga liv förändrats successivt. Jag har upplevt hur Kristus verkar inom mig och hur han är mer och mer närvarande i mitt dagliga liv. Jag har, undan för undan, känt av hans närvaro i allt högre grad, så att han har kommit att stötta mig i såväl mina andliga som materiella behov, genom att vägleda mig längs en trygg väg. Det framstår för mig nästan som att han, när han genom att kommunicera och guida mig via sin kärlek, har riktat sig direkt till mig.

I begynnelsen, så tvivlade jag på om det kunde vara sant, men vid vart tillfälle som jag genom studier och efterforskning undersökt saken, så har jag kommit fram till att det som jag vid bön har insett verkligen har varit sant och riktigt. Hur kan detta ske, Fader Angelo? Varför har Kristus plötsligt börjat att vara verksam i mitt inre liv?

Under tidens lopp så har mina förböner för präster ökat: jag inledde med att be för min egen präst och efter det för biskopar, kardinaler, fram till den punkt att jag startade att även be för vår helige fader; påve Franciskus. Det är som om ett litet frö nu vuxit till ett helt träd. Och det stannade inte härvid. Mina böner inkluderar nu även andra som ber och medverkar, såsom nunnor och systrar. Varje gång så svarar Kristus via försynen.   

Jag vill fråga dig, käre fader, vad du anser om detta, och om ditt råd om framtida agerande. Stort tack på förhand. 

P.S. Alltsedan jag upptäckte den här websidan så inkluderar jag även dig i mina förböner för präster. 

F.M.

Prästens svar

Käre vän,

1. Jag tror att du har upplevt en positiv vändpunkt i ditt andliga liv genom en särskilt väl utförd god gärning, vilket är bön för präster. 

2. Även om de har en särställning beträffande att den helige ande överförs till präster vid ordinationen till präst, så undantas de ej från den ondes frestelser.  

Då Sankt Tomas ställer frågan om varför Jesus Kristus låter sig frestas, så svarar Kristus att han gjorde det för att “ vi skall bli varnade, ingen, hur helig han än är, kan känna sig säker på att vara fri från frestelser. Således önskade han uppleva att bli frestad efter sitt dop såsom Hilary anför beträffande ( Matteusevangeliet 4): «Djävulens frestelser anfäktar särskilt de som är heliga, för han önskar, över allt annat, att förgöra det som är heligt ».

Så står det även skrivet i (Jesus Syraks Vishet 2:1): «Mitt barn, om du närmar dig Herren för att tjäna honom, bered dig då på prövningar»” (Sankt Thomas  III, 41, 1).

3. Dina böner ljuder igenom i världen med stor kraft.  

Alexis Carrell, en Nobelpristagare i medicin som konverterade efter att ha upplevt ett mirakel i Lourdes, sade att ”bön är den mest positiva form av energi som vi kan skapa”.

Efter ännu en skandal som innefattade präster, så ingöt Herren i dig en önskan att be för dem.

Sannerligen, det var Herren som ingöt denna önskan i dig, “Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte” (Filipperbrevet 2:13).

Genom att svara, så har du öppnat en dörr till Herren, han har kommit in i ditt liv.  

Heliga Therese av det lilla Jesusbarnet hade rätt då hon sa att om man tar emot och besvarar en nåd så följs den av andra.

4. De frestelser som präster utsätts för är av olika slag. Jag vill dock framhålla en: att bli avtrubbad till sitt kall, till sitt heliga uppdrag. 

Då prästen blir van vid att ständigt vara i kyrkan samt att utföra altartjänst, så kan de förlora blicken för det storslagna i missionen.  

Jag skriver till dig den 23:e september 2022, på Sankt Padre Pio från Pietrelcinas högtidsdag.

Detta är ett råd som han gav till en av sina andliga döttrar: “Gå alltid in i kyrkan under tystnad och med stor respekt, framstå alltid som om du är ovärdig att visa dig inför Herren vår Gud”.

Prästen går in och ut ur kyrkan hela tiden av tusentals olika orsaker. Då utsätts han för risken att inte alltid komma ihåg att han vid varje tillfälle även står inför Herren vår Gud.

Padre Pio skrev även följande till samma mottagare ”När du så lämnar kyrkan, iaktta en samlad och värdig hållning: frambär först din hälsning till Jesus i det välsignade sakramentet, bed om honom om förlåtelse för de tillkortakommanden du visat i hans gudomliga närvaro och lämna inte utan att ha mottagit hans faderliga välsignelse”. 

Eftersom prästen alltid kommer och går, så frestas prästen till att inte alltid komma ihåg att värdesätta det dyrbara i vart ögonblick både för honom själv liksom för de troende som anförtrotts honom. 

Om prästen istället ständigt var medveten om detta, så skulle hans liv vara evigt välsignat: från Herren till honom, och från prästen vidare till hans flock. 

5. I ett brev till sin andlige vägvisare skrev Padre Pio: “Pietrelcina, 7:e april, 1913.

Käre Fader, jag låg fortfarande till sängs i fredags morse när Jesus uppenbarade sig för mig. 

Jesus Kristus var svårt sårad, slagen till marken. Han visade mig på en stor skara reguljära och sekulära präster, bland vilka det även fanns högtstående dignitärer inom kyrkan. Somliga av dem firade,  celebrerade,  mässan, medan andra höll på att ta på eller av sina mässkrudar.  

Det gjorde mig ont att se Jesus så förtvivlad, så jag frågade honom varför han led så mycket. Jag fick inte något svar. Oaktat detta, så vände han återigen blicken mot dessa präster: men ett kort ögonblick senare, såsom om han var förfärad och trött på vad han såg, så vände han bort sin blick. Sedan höjde han upp ansiktet så hans blick vilade på mig, och till min stora förfäran såg jag då två tårar som rullade nedför hans kinder. Han vände sig åter bort mot samlingen av präster med ett uttryck av förakt i sitt ansikte och utbrast «Slaktare! ».

Efter detta vände han sig mot mig: «Mitt barn, tro inte att min pina varade i tre timmar, nej. Med anledning av de själar till vilka jag har anförtrott mest, så kommer mitt lidande att vara till världens ände. Medan jag lider, mitt barn, så borde ingen sova. Min själ söker efter några droppar av mänskligt medlidande men jag har lämnats ensam under tyngden av likgiltighet. Otacksamhet och oförmågan att hålla sig vaken hos mina företrädare förvärrar mitt lidande. Se hur lite de förhåller sig till min kärlek! Vad som sårar mig mest är att de även har adderat förakt och tvivel till sin likgiltighet. Jag har många gånger varit på väg att bryta ut i storm mot dem, men änglarna och de själar som älskar mig har hållit mig tillbaka. Skriv till din ( andliga ) Fader och berätta vad du sett och hört denna morgon. Säg till honom att han skall visa ditt brev för provincialen…»”.

6. Padre Pios dramatiska vision kallar till eftertanke .

Således, fortsätt att ofta be för präster så att de ständigt förblir medvetna om sin kallelse och den mest heliga handling som de utför.  

I förhållande till dessa dina böner, så kommer Herren att välsigna dig alltmer. 

Jag tackar dig speciellt för att du särskilt inkluderar mig i din förbön.

Jag önskar dig allt gott, jag välsignar dig och kommer från min sida att med glädje särskilt komma ihåg dig i mina böner. 

Fader Angelo

Questo articolo è disponibile anche in: