Vad kan jag göra för min lillebror som har blivit aborterad?

Fråga

Käre Fader Angelo,

Jag är en 24 år gammal man. Jag är ett ensambarn, (det är det jag alltid har fått berättat för mig), som alltid har önskat mig en bror och känt ett behov av att ha en. För några månader sedan fick jag vetskap om att jag kunde ha haft en bror men han fick inte födas på grund av att mina föräldrar frivilligt valde att låta utföra en abort.

Vi vet ju att den person som håller på att utvecklas är Guds skapelse och han eller hon har rätt till sitt liv från skapelsens ögonblick.  

Mina föräldrar lider fortfarande av detta beslut som de fattade och jag blev djupt sårad av att få vetskap om denna sanning.

För närvarande så ber jag för honom och för mina föräldrar, men jag känner att detta inte är nog och jag vill fråga dig om det finns något mer som jag kan göra för hans själ som aldrig fick födas till vår värld, exempelvis dop, och även för mina föräldrar. 

Tack till dig

En stor kram

S.

---

Prästens svar

Käre vän, 

1. Embryot är en människa från det att befruktningen sker. Så snart som befruktningen skett, även i stadiet av ett embryo, så är var ny människa fullständigt unik, en människa som aldrig har existerat tidigare och som inte heller kan komma att existera i framtiden. Från detta ögonblick fram till hans eller hennes födsel liksom under alla livets skeenden så benämns han eller hon som en egen person.

I hans eller hennes DNA så finns allt redan i kod utifrån en fysiskt synvinkel. 

Av denna anledning, så anför troskongregationen  Dignitas personae (8.8.2007): ”Från skapelsens ögonblick fram till en naturlig död så måste var persons värdighet erkännas” (DP 1).

Men efter att ha konstaterat att, trots att en själ med spiritualitet ej kan konstateras experimentellt, så anför man att ”vetenskapliga slutsatser beträffande mänskliga embryo ger en värdefull indikation på att man kan anta via slutsatser att en personlig närvaro existerar då det mänskligt liv uppstår”.

2. Med anledning av detta, så var det barn som dina föräldrar aborterade din lillebror. 

Eftersom vi förlitar oss på Guds universella frälsning så hoppas vi att han nu är i himlen, Guds frälsning är utan tvekan allomfattande och erbjuder den nåd som erfordras för att bli räddad. 

3. Vad kan du då göra för din lillebror?

Du kan inte döpa honom eftersom det saknas en kropp, för på vilken kropp skulle du utgjuta heligt vatten? För att förrätta ett dop så krävs en kropp och det finns inte längre en kropp.

Du kan inte heller låta läsa en själamässa för honom, eftersom han inte kan befinna sig i skärselden. Han saknade synder att göra bot för. 

4. När John Paul II skriver i Evangelium vitae till mödrar som utfört abort så säger han :“Till samme Fder och och hans nåd kan du med säkerhet hoppas antförtro ditt barn” (EV 99).

Nå, du kan göra detsamma.

Du kan be till Herren om att han ger honom nåden att vara i paradiset och sprida gåvor till jorden. Bönen är nödvändig som redskap för att öppna avståndet mellan oss och honom och för att ge honom möjlighet att verkligen älska oss. Det Katolska Kyrkans Katekes säger om själar i skärselden är än mer sant för de som är i himlen: “Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam” KKK 958.

5. Därför kan du be prästen om att en mässa firas för detta syfte, och klargöra att syftet är att hålla gemenskapen mer vid liv och vara mer effektiv, men inte som en själamässa. 

Men för att undvika missförstånd så kan du utan att ange skäl för din begäran om att en mässa firas, vilket exempelvis inte skulle hedra dina föräldrar, helt enkelt be prästen att fira en mässa för dina egna personliga intentioner. Du kan även recitera den Heliga Rosenkransen med samma intention och dröj så kvar en stund med honom som nu står inför Gud tillsammans med Helgonen.  

6. När du älskar honom på detta vis så kan också be honom om att hjälpa dig på samma vis som Heliga Thérèse av Lisieux bad fyra av hennes bröder som avled som spädbarn, men som blivit döpta, att befria henne från allvarlig vånda: ”Jag vände mig till de fyra änglar som anlänt före mig till himlen, eftersom jag trodde att dessa oskyldiga själar, vilka aldrig känt bekymmer eller rädsla, måste ha medlidande med sin lilla syster vilken lider på jorden. Jag talade till dem med samma enkelhet som till ett barn, jag poängterade, eftersom jag var yngst i familjen, så hade jag fått ta emot mest kärlek, fått mest ömhet från mina systrar: så skulle även dessa mina små bröder om de förblivit på jorden ha gett mig många ömhetsbevis….Deras upptagning till himlen tycktes inte för mig vara ett fullgott skäl för att glömma bort mig, snarare tvärtom, eftersom de nu fått himmelska gåvor så borde de utverka frid, och på så vis visa mig att man i himlen fortsatt vet hur man älskar! Svaret dröjde inte länge, frid fyllde snart min själ likt flödande himmelskt vatten, jag var också älskad i himlen…..Från denna stund så ökade min tillgivenhet till mina små bröder och mina systrar och jag samtalar ofta med dem om hur sorglig den här exilen är…..och om min längtan efter att förena mig med dem snarast i vårt himmelska hem! ” (En själs historia, 131).

6. Du kan och måste be för dina föräldrar. 

De ångrar med säkerhet vad de har gjort och jag är övertygad om att de har gått till bikt och bekänt sin synd. 

Oavsett, så måste själva tanken på att de valde att utföra en abort påverka dem och slita itu dem inifrån. 

Be för dem så att när synden inte längre flödar över, att nåden via Jesus offer, deras lidande och deras ånger skall uppfylla dem.

Det är också ett skäl till att du då och då skall be den Heliga rosenkransen även för dem. 

Jag önskar dig allt gott, jag kommer ihåg dig inför Herren och jag välsignar dig.  

Fader Angelo

Questo articolo è disponibile anche in: