Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

Käre Fader  Angelo,

Jag har redan skrivit till dig en gång tidigare: idag skulle jag vilja be dig att klargöra lite om den äktenskapliga kärleken mellan två parter, något som jag inte kan finna på internet. Inom den kristna sfär som jag lever i, så hör jag ofta uttrycket ”att älska är att dö en smula”, vilket jag inte helt och fullt förstår. Jag förstår att man här inte betonar kärleken (att älska) som en känsla, utan som en gåva vilken frivilligt ges, ett frivilligt åtagande där man önskar gott för den andre; men rent objektivt så kan relationen bli ansträngd via problem, så vad innebär det då att “dö” en smula? är det relaterat till hur problem hanteras, av mognad?

Många gånger så kan det leda till höjda röster fyllda av fördömanden och kritik, det kan leda till en tystnad fylld av trots och att man intar olika motsatta positioner som kan vara svår att överbrygga

Jag inväntar ditt svar, jag tackar dig uppriktigt i förväg och ber om förbön för att jag skall erhålla vägledning och urskiljning beträffande detta viktiga ämne.

Vänliga hälsningar

Prästens svar

Min kära,

1. Äktenskaplig kärlek strävar till att övervinna jaget för det bästa för den andra parten.

Ens egna nycker och själviskhet måste nödvändigtvis dö undan. Så när du verkligen älskar, då önskar du för den andre att känna lycka och rikedom inombords, och då är du själv nöjd med att stå tillbaka.

2. För en kristen så innebär detta att följa den äktenskaps moral som vi kan läsa om den i Sankt Paulus brev till romarna:”Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. Kristus tänkte inte på sig själv, nej det står skrivet: Dina smädelser föll över mig “(Romarbrevet 15:2-3).

Alla kristna och särskilt kristna äkta makar, har som plikt att ge upp sin egen bekvämlighet och att anpassa sig till den andres behov för att skänka honom eller henne lycka så länge dessa inte strider mot Guds bud. Det är därför Sankt Paulus säger att vi måste tjäna vår granne “för den goda saken”.

3. Men, det är just här konflikter lätt kan uppstå, för vad den ene ser som gott kan den andre se som ont.

Här kan det lätt uppstå skiljelinjer, precis som du säger, och man drar sig undan i tysthet i hopp om att den andre skall förstå och ändra sin uppfattning.

4. Kristna skall försöka undvika att skapa missämja i familjen.Det är en plikt att vända sig till den som profeten Jesaja utropade till ”Fredsfursten”  (Jesaja 9:1-6) och till henne som som benämns som vishetens ursprung i litanian till Loreto.

När man vänder sig mot Herrens ljus och hämtar sin kraft från den, och litar till den Helige Andes goda krafter, desto mer man värdesätter den gudomlig kraften så kommer det att bli lättare att samsas.

5. Jag kan inte glömma hur Sankt Thomas av Aquino vände sig till Gud i bön och fasta, när han skulle kommentera en text som var svår att förstå på grundval av att den kanske i sig självt var felaktig. .

Häpnadsväckande nog så mottog han, efter detta, klarhet så att han kunde förklara allt på ett underbart vis. 

6. Jag föreställer mig att det är möjligt att spänningar uppstår inom en familj till vilka Sankt Augustinus kriteria för att lösa en konflikt kan appliceras: ”In necessitas unitas, in dubiis libertas, in omnibus caritas”, vilket kan översättas på följande vis: ”enhet är nödvändigt, frihet kan vara tvivelaktigt: kärlek i allt”.

7. ”Kärlek i allt”: är att älska varandra med gudomlig kärlek. Barmhärtighet, välgörenhet, åkallad från Herren, en sådan kärlek önskar ge varandra det yppersta vilket är Gud självt, Hans närvaro i kärleken, Hans ljus och Hans helighet.

8. Mellan Vår Fru och Sankt Josef fanns ingen skillnad i vad de önskade för familjen eftersom båda styrdes av Guds vilja och gåvorna från den Helige Anden.

Ingenting annat än dessa övernaturliga krafter kunde hålla dem fullständigt förenade i tanke och vilja. Självfallet, är vi vare sig Vår fru eller Sankt Josef. Men de kan påminna oss om att vi kan överkomma spänningar och att vi kan finna styrka i att den ständiga strävan mot helighet och viljan att tjäna Gud.

Jag försäkrar dig om de böner du bad om och jag välsignar dig. 

Fader Angelo