Under Via Crucis så blir jag så starkt berörd av hymnen Stabat Mater att jag uppslukas av en stor sorg vilken jag därefter  försöker kontrollera 

Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo,

Jag skriver till dig nu i början av fastan för att dela med mig av några betraktelser kring den rit som på bästa vis hjälper mig att kontemplera Kristus passion: Via Crucis (korsvägen).

Jag skall göra ett  försök att förklara hur jag närmar mig denna fromma handling, jag vill därför beskriva hur vi gör i min församling: först och främst är detta något som vi endast gör under alla fredagar i fastan, prästen leder korsvägen från högsätet och en lektor från ambonen (oftas jag själv)  läser bibeltexterna samt relevanta kommentarer; det kors som bärs mellan stationerna är ett speciellt som återger Kristi pinoredskap; och sedan så avslutar vi med gemensam sång och prästen avslutar med välsignelsen alltmedan han håller ett Bysantinskt kors (stauroteca) i sina händer.

Jag har noterat följande, att under korsvägen,Via Crucis, så kan jag meditera djupare kring händelserna rörande Jesus passion än vid andra böner; till och med mer intensivt  än vid rosenkransen vilket annars är det perfekta redskapet för bön och kontemplation. Speciellt så upplever jag detta då vi sjunger hymnen Stabat Mater, då blir jag starkt berörd och översköljs av sorg vilken jag sedan försöker hålla i schack så att jag kan läsa texten till nästa station. Vad jag nu vill fråga dig är om dessa känslor är lämpliga, detta med anledning av att jag inte ens berörs lika djupt vid förvandlingen av sakramentet, eukaristin, i vilken Kristus offer är sant och närvarande, inte enbart genom egen kontemplation; det vill säga, vilken sinnesstämning är den korrekta, lämpliga att upprätthålla.

Ytterligare en fråga: skall vi tillbe eller ära änglarna och helgonen, dulia eller latreutica till Vera Crucis, det sanna korset i stauroteca? (Detta med hänsyn taget till att i församlingen har jag ej fått bekräftat om det är en autentisk relik).

Jag vill rikta ett stort tack till dig för det arbete du utför och jag önskar dig en glad välsignad påsk samt hoppas att denna min önskan når dig i tid.

Jag kommer att ha dig i åtanke då jag ber rosenkransen och jag hälsar till dig.

Fabio

Prästens svar

KäreFabio,

1. Jag blir inte förvånad över att korsvägen, men framförallt hymnen Stabat Mater kan röra dig till tårar. 

Det värdefulla i tillbedjande handlingar (korsvägen är en av dem) finns just i den djupa känslomässiga aspekten. 

Den emotionella aspekten är viktig, eftersom den hjälper oss att vilja be mer och med större kraft. 

2. Katolska kyrkans katekes säger: “Det kristna folkets religiösa känsla har i alla tider kommit till uttryck i olika former för fromhet som omger kyrkans sakramentala liv, exempelvis vördandet av reliker, besök av heliga platser, vallfärder, processioner, korsvägsandakten, religiösa danser, rosenkransen, medaljer, etc (KKK 1674).

3. Jag vill redogöra för vad Allmän fromhet och liturgi, publicerad av direktoriet for Gudomlig tillbedjan och sakramentets form (2002), skriver om Via Crucis: “Av alla former av fromma uttryck som kan kopplas till tillbedjan av det sanna korset, så är ingen mer populär bland de troende än korsvägsandakten Via Crucis.

Genom denna fromma handling, så följer de troende med andakt Jesus sista timmar på sin jordiska vandring: från olivberget, där Herren ”så kom de till ett ställe som heter Getsemane” (Markusevangeliet 14:32), “i sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ned på marken” ( Lukasevangeliet 22:44), “när de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster” (Lukasevangeliet 23:33), “intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära” (Johannesevangeliet 19:41-42).(n.131).

4. “Den kärlek som de de troende kristna känner för denna tillbedjan visas klart och tydligt genom alla de korsvägar, Via Crucis, som har uppförts i så många kyrkor, kapell, kloster, längs landsvägar och även längs oländig terräng i bergen” (n. 131).

5. “Korsvägen, Via Crucis, är en syntes av olika former för tillbedjan som har vuxit fram alltsedan medeltiden: pilgrimsresan till det heliga landet under vilken den troende fromt besöker de platser som kan associeras till Kristi lidande; tillbedjan vid de de tre platser där Kristus faller ned under korsets tyngd; tillbedjan till “Kristus smärtsamma vandring” vilken består av vandra mellan olika kyrkor till minne av Kristi lidande, passion; tillbedjan vid de de olika stationer där Jesus stannade upp under sin vandring mot Skallen eftersom han var nödgad till det på grund av tvång från sina bödlar eller av utmattning, eller på grund av att han rörd av medkänsla svarade dem som närvarade vid hans passion, lidandets väg” (n. 132).

6. “Korsvägens, Via Crucis, nuvarande form, vilken förespråkades av Sankt Leonardo da Porto Maurizio (+1751), blev godkänd av den heliga stolen och även förklarad som avlat (137), består av fjorton stationer sedan mitten av sextonhundratalet”. (n.132).

7. “Korsvägen, Via Crucis, är en vandring skapad med helig ande, den gudomliga glöd som brann i Jesus hjärta (ex Lukasevangeliet 12: 49-50) och som förde Jesus till Skallen. Denna vandring är högt skattad av kyrkan då den tjänar som ett levande minne av de sista jordiska orden och handlingarna från hennes make och herre”. (n. 133). 

8. “I korsvägen, Via Crucis, så förenas olika drag av kristen fromhet: ideén om att livet är en vandring eller pilgrimsfärd, som en rituell passage från den jordiska exilen till det sanna hemmet i himlen; från den djupa önskan att bli en del av passionen, Kristi lidande; strävan och viljan att följa Kristus, vilket implicerar att lärjungarna troget följer sin mästare, att var dag bära sitt eget kors (ex Lukasevangeliet  9:23).

Korsvägen, Via Crucis, är en särskilt väl lämpad handling för de fromma under fastan”. (n. 133).

9. Beträffande den sista frågan: dyrkan skall endast tillägnas Gud..

Därför kan den endast tillägnas den heliga treenigheten, till de himmelska gestalterna, till Kristus, som också är närvarande i sakramentet, oblaten i eukaristin,

Heliga föremål som korset eller andra vilka påminner om frälsaren, till bilder av honom, som de av den heliga treenigheten, krucifix kan tjäna som fokus för tillbedjan för den som den representerar. 

Detta är också den mening som avses då korset äras under långfredagens liturgi. 

Tack för dina påskhälsningar vilka jag med glädje återgäldar.

Jag vill komma ihåg dig i mina böner till Herren och välsignar dig. 

Fader Angelo