Questo articolo è disponibile anche in: Italienska Engelska Spanska Portugisiska, Portugal Svenska

Fråga

Käre Fader Angelo

God kväll, jag vill ställa en fråga: efter att ha lyssnat till ett föredrag (kateketiskt) om förlåtelsens sakrament, försoning så sade talaren att även om det rör sig om en dödssynd och om det finns en uppriktig ånger för synden, så kan man ta emot kommunion om det saknas präst och möjlighet till bikt före mässan.

Efter det kan man gå till bikt när tillfälle ges och då är det inte tvunget att berätta för biktfadern “Jag tog emot kommunion i ett tillstånd av dödssynd” eftersom om det fanns uppriktig ånger, vid det tillfälle du tog emot kommunion så var du inte kvar i synd.

Jag skulle vilja ta del av din åsikt.

Själv, har jag alltid undvikit att ta emot kommunion i ett tillstånd av synd. Tråkigt nog, är det inte alltid möjligt och många gånger (tyvärr alltför ofta) finns inte alltid en biktfader tillgänglig. För att inte göra fel, så undviker jag då att ta emot kommunion. Gör jag fel?

Valerio

Prästens svar

Käre Valerio,

1. Det du hörde i detta föredrag, lektion är ofullständigt och det kan vilseleda många.

2. Kyrkans övertygelse är att uppriktig ånger kan i sig leda en person i ett tillstånd av allvarlig synd, dödssynd, åter till nåd.

Sannerligen, den tror att det är omöjligt att utföra en ångerfull handling om inte man redan nåtts av gudomlig nåd.

På grund av detta, uppmanar kyrkan oss till handlingar av uppriktig ånger eftersom våra goda gärningar genom nåden då får ett värde för det eviga livet.

Dessutom, endast i nåden, även om man ännu inte har biktat sig, kan evig frälsning erhållas.

3. En fullständig ånger utgörs av att, sorgen för synden motiveras inte enbart av rädslan för att komma till helvetet, utan för sorgen av att vi har förolämpat Gud, och för att ha orsakat Jesus Kristi död.

Vidare, så är det oundgängligt att det det finns en intention till bikt. 

Sann försoning mellan oss och Herren kan inte uppnås utan en uttalad vilja till detta. Faktum är att, Herren länkade sin förlåtelse till Kyrkans förlåtelse.

En konsekvens är därför, att vad inte Kyrkan förlåter det förlåter inte heller Herren.

Så lyder texten.”Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon vid hans synder, så är han bunden”(Johannes 20:23).

4. Men för att ta emot den heliga kommunionen är det inte nog med uppriktig ånger även om intentionen är att gå till bikt, bikten i sig är nödvändig.

Johannes Paulus den II:s ord i encyklian Ecclesia de Eucharistia stämmer även in på den vars föredrag du hörde:”Aposteln Paulus uppmanar till denna plikt (till bekännelse, bikten) när han varnar:”Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren”(Första korinthierbrevet 11:28). St Johannes Chrysostomos, uppmanade med medryckande vältalighet de trogna: “Jag höjer min röst, jag bönfaller, jag ber enträget att ingen kommer nära detta bords altare med ett besudlat eller korrupt samvete. En sådan akt, kan faktiskt, aldrig benämnas ’kommunion’, inte ens om vi vidrör Herrens kropp tusen och åter tusen gånger, utan ’fördömelse’, ’tortyr’ och ’ökad bestraffning’.

I samma anda, stipulerar katolska kyrkans katekes(nr 1385)”den som är medveten om en svår synd skall ta emot försoningens sakrament innan han går till kommunion”.

Med anledning av detta så önskar jag bekräfta inom kyrkan kvarstår uppfattningen ,nu och i framtiden, den regel som stadfästes vid konciliet i Trent och då konkretiserade Aposteln Paulus kraftfulla varning då den bekräftade detta, för att kunna ta emot eukaristin på ett värdigt vis, ”så måste man först bekänna sina synder, när man är medveten om dödsynd” (Ecclesia de Eucharistia 36)”.

Som du förstår, så sammanfattar Johannes Paulus II hela kyrkans doktrin: konciliet i Trent, kanonisk rätt, och katolska kyrkans katekes.

5. Kyrkan har lagt stor vikt vid detta ämne, även så är St Paulus ord om ämnet hårda speciellt vid missbruk: Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig själv. Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit.(Första Korintherbrevet 11:27-30).

6. Således, det var därför bra att du avstod från att ta emot den heliga kommunionen när du inte kände att du var fri från synd.

Om inte så hade det varit ett fall av helgerån.

7. Endast i ett fall kan kyrkan tillåta att den heliga kommunionen tas emot under fullständig ånger men utan bikt. Det är i det fall som som stipuleras i kanononisk lag 916:”En person som är medveten om en dödssynd ska inte fira den heliga mässan eller ta emot Herrens kropp utan sakramental bikt om det inte finns ett allvarlig skäl till detta och det saknas tillfälle till bikt : i sådant fall är personen ålagd att utföra en bot baserad på ånger vilken även inkluderar beslutet att gå till bikt så snart som möjligt”.

Det finns således två krav: det finns ett allvarligt skäl och det saknas möjlighet till bikt.

Att ta emot den heliga kommunionen för att det är söndag eller för att du deltar i den heliga mässan är inte ett allvarligt skäl.

Ett allvarligt skäl är den präst som, känner att han fattas nåd, ändå måste fira en ordinarie mässa och, utan ha haft möjlighet att bikta sig, nödvändigtvis måste celebrera mässan.

I detta fall kan han bekänna synden under fullkomlig ånger och sedan gå till bikt så snart som möjligt, bekänna att han begått en allvarligt synd, att han firade mässan för att det var nödvändigt, men att han har ångrat sig helt och fullt.

Men när kan det finnas ett allvarligt skäl för en lekman?

Tidigare sades det vara att om du i samma ögonblick som du står i begrepp att ta emot kommunionen erinrar dig en allvarlig synd.

Att dra sig undan framför prästen, som redan har sagt “Kristi kropp”. skulle skapa alltför stor förvirring för alla.

Att endast delta i mässan, även på en söndag, är inte nog skäl för att inte gå till bikt. St Augustinus sade: “Det har aldrig blivit sagt att du kan erhålla kommunion utan bot. Varför skulle annars Vår Herre ha instiftat sakramentet? Eller kan Herrens föreskrifter vara utan betydelse?

Jag är tacksam att du har givit en så delikat fråga uppmärksamhet.

Jag hälsar till dig: Jag kommer ihåg dig i mina böner till Herren och välsignar dig.

Fader Angelo